Nu prisas han för granskning av Kommunal

Kerstin Weigl

Richard Aschberg får Per Wendels pris till årets nyhetsjournalist

Skandalerna i Kommunal skakade om ända upp på regeringsnivå. Nu får Aftonbladets Richard Aschberg Per Wendelpriset som årets nyhetsjornalist.

Ett vagt tips växte under tre månader i hans erfarna händer till ett avslöjande som tog Sverige på sängen: Går det fortfarande till så här i fackförbund?

Grattis kamrat. Vi är så stolta. Hur fick du veta att du får priset?

– Jag blev uppringd. De sa att Kommunal var ett fantastiskt bra jobb…Tja. Fan vad kul, tänkte jag.

Per Wendel, vem är han för dig?

– Pelle var vass. Tuff. Jag kände honom inte, han var några år äldre, men vi är inte så olika. Även han började som rättsreporter, en bra grund för grävjobbet, för man får ingenting gratis. Man måste jobba fram varje nyhet. Vi hade stenhård konkurrens med Expressen, varje dag var en tävling.

Richard Ashberg har jag känt sedan 1986 utan att egentligen lära känna honom. Till honom går jag – och inte bara jag – när det är svårt, när lock läggs på, handlingar inte lämnas ut. Han är genuint snäll. Han har ett fantastiskt skratt, ett explosivt stötigt ljud, påminner om storebror Robert Aschbergs, men där slutar likheterna. Richard syns helst inte i tv.

Han sitter med några kollegor längst in i ett rum med illblå heltäckningsmatta. Då och då kommer han ut från rummet med ett stort avslöjande.

Du håller en låg profil på jobbet.

– Ja. Kontorslandskap är inget för mig. Jag bollar gärna med några kollegor men pratar ogärna om det jag håller på med.– -Sitter du och antecknar för hand, förresten? Det gör aldrig jag.

Jag bandar inte alltid, och blir aldrig lika bra grävare som du, för jag är inte lika konspiratoriskt lagd.

– Konspiratorisk? Inte privat väl?

Tror jag inte. Men som reporter.

– Lite är det så. Jag tänker att folk har en dold agenda. När man gjort så många gräv som jag vet man att makthavare ljuger. Åtminstone ibland. Men det händer att även jag går på lögner.

Kommunal. Hur började det?

– Som alltid med ett tips. Jag har fått för mig att fler tipsats före mig. Tipset var snårigt, andrahandsuppgifter om missförhållanden, personal som behandlades illa, pengar som brändes, många spritnotor. Så småningom kom jag i kontakt med den riktiga källan och hade sex-sju uppgiftslämnare. Kvitton har jag hållt på med mycket. Men jag ville vänta med publiceringen, jag tänkte: Tänk om vi skulle kunna vara med när det faktiskt hände. Jag fick veta att en grupp skulle till London och tog på ett krångligt sätt reda på hotell och klockslag. Så fick vi bilderna.

Vad tänkte du medan historien växte?

– Uppgifterna var ju osannolika. Porrshower. Langa sprit. Inom LO:s största fackförbund! I en roman hade det varit too much.

Hur var det att konfrontera de ansvariga på Kommunal?

– Först hade de taggarna ut. De lade själva ut information, som en damage control. Kommunal har fyra pressnissar på heltid och hyrde in extra rådgivning.

Var du någon gång orolig att något skulle vara fel?

– Ja. Kassören Anders Bergström ljög mig rätt upp i ansiktet om några saker. Han spelade högt. Jag hade kvittona men tänkte: Kan något vara förfalskat?

Vad ser du som viktigast i avslöjandet?

– Det Margot Wallström gjorde var kanske omdömeslöst, men det var ett andrahandskontrakt hon skaffat sig. Viktigast var att det kom fram hur medlemsavgifter från de med lägst lön används. Stajla en bar för en miljon. Sådana saker.

Blir det mer?

– Jag har några bollar.

Hur jobbar du, vad är din metod?

– Jag är extremt organiserad. Kollegorna skrattar åt mina pärmar. Jag har papper i pärmar, elektroniska mappar, jag sorterar fiiler och ljudfiler, gör listor på samtal. Jag spelar in intervjuer och antecknar i datorn vad de säger. Allt sparas. Jag har anteckningar kvar sedan Palmemordet.

Hur får du folk att berätta?

– Jag skapar förtroende. Flera källor har jag haft under 30 år.

På jobbet håller du som sagt en låg profil. Berätta vem du är utanför.

– Jag har en liten gård med nio får, sex höns och två hundar. Min fru drömde om livet på landet och efter några år känner jag hur mycket jag tycker om friheten där.

Juryns motivering

 Det har gått tio år sedan Pelle Wendel lämnade oss mitt i steget mot nästa scoop, och i hans anda går årets pris till en annan murvel som skolades i kriminaljournalistiken, för att sedan regelbundet leverera löpsedlar om bredare samhällsjournalistik. Journalistik som påminner oss andra om att en nyhet är något som någon försöker dölja – resten är textreklam!

Årets Pelle Wendelpris går till Richard Aschberg.