Här vänder vi inte andra kinden till

Staffan Heimerson

Konsten att föra proxy-krig

HADATH, Libanon. Tidigt i morse hördes fem dova knallar från ett privat garage i en förstad till Beirut.

Där mördades med fem skott Hizbolla-ledaren Hassan al Laqqis.

Det var den senaste striden i det krig som just nu förs i Libanon – mellan stormakterna Iran och Saudiarabien.

I detta lilla land, som alla rycker och sliter i, och som är oförmöget att försvara sig, förs ett proxy war, ett ställföreträdande krig.

Förr var det supermakterna Sovjet och USA, som i maktbalansens namn, i Afrika, Centralamerika och Vietnam förde sina elakartade proxy wars.

Nu är det de regionala stormakterna Iran och Saudiarabien, den ena hängivet shiamuslimsk, den andra ortodoxt sunnimuslimsk.

Därav ett drama i morse i ett välhållet bostadshus för den övre medelklassen i den här förstaden vid Medelhavets strand, sju kilometer söder om huvudstaden Beirut.

Poff-poff. Poff-poff-poff.

”Fem kulor från en ljuddämpad revolver”

Nere i bostadshusets privata garage en kort eldstrid, fem kulor från en ljuddämpad revolver och en av Hizbollahs ledare, Hassan al-Laqqis, var tillintetgjord, träffad i bröst och hals och i morse dödförklarad på stadsdelens sjukhus.

Som martyr var han redan i eftermiddags begravd i sin hembygd i Beekadalen.

Hizbollahpropagandan pekade genast ut ”den israeliska fienden” som mördaren. Som förväntat nekade Israel till anklagelsen; ett erkännande hade varit oväntat.

”Ett naturligt mål”

Det mesta pekar på att al-Laqqis, en kortskäggig befälhavare i 40-årsåldern, var en bricka i krigsspelet mellan Iran och Saudiarabien.

Al-Laqqis stod Hizbollahs högste ledare, den karismatiske Hassan Nasrallah, nära. Al-Laqqis vara militärt utbildad i Iran och kunnig i tillverkning av vapen och försåtsmineringar. Han hade under flera år samordnat strategierna mellan Hizbollah i södra Libanon och militanta palestinier i Gaza och på Västbanken. En av hans sönder hade stupat i kriget mellan Hizbollah och Israel 2006.

Alltså ett ”naturligt” mål för Israels commandos.

”Kriget i Syrien stänker över i Libanon”

Ändå – mera pekar på Saudiarabien, som i Libanon har sunniislamska milisen Abdullah Azza.

Det är i så fall kriget i Syrien - där på tolfte dagen de svenska journalisterna Niclas Hammarström och Magnus Falkehed på okänd ort sitter kidnappade - som stänker över i Libanon. 

Hizbollahsoldater ledde från libanesiskt territorium för några månader sedan en offensiv in i västra Syrien och gav den syriske diktatorn Bashar al-Assad möjligheten att återta städer och landområden som för hans regi gör det möjligt att föra fram soldater till stora städer i nordväst.

Därmed 1-0 till Iran.

Saudi har svarat med att på främmande territorium - här i Libanon - utlösa bilbomber och sända in självmordsbombare vid Hizbollahs starkaste fästen. 

Det kröntes med att Irans ambassad i Beirut utsattes för en frenetisk attack som lämnade 23 dödsoffer.

1-1.

Detta är inte en värld fostrad i att vända andra kinden till.

”Ingen tror att den lyckas”

Samtidigt pågår på liknande vis sedan veckor tillbaka ett lokalt krig i Libanons näst största stad, Tripoli, 20 mil norr om huvudstaden.

Två stadsdelar som gränsar till varandra, Bah-al-Tabbaneh som är sunnitiskt (och alltså inom Saudis maktsfär) och Jabal Mohsen som är befolkat av allawiter (och alltså finns i den syriska regimens värld och därigenom Irans) krigar med kryskyttar och granatkastare mot varandra.

Allawiterna är en egen sekt, en avläggare till shia. Den var misskänd och föraktad till dess klanen al-Assad 1969 i en statskupp i Damaskus tagit makten i landet - och behållit den till denna dag trots att inte ens var tionde syrier är allawit.

Den libanesiska statsmakten har utlöst undantagstillstånd och gett sin armé order om att återställa ordningen.

Ingen tror att den lyckas.