Hanna, 30, vaknade upp till avlivad häst

Claes Olsson

På söndagsmorgonen skulle Hanna Nöjdh gå upp tidigt för att träna hoppning med hästen Hasse. I stället vaknade hon till beskedet att Hasse varit med om en trafikolycka och blivit avlivad, skriver Trelleborgs Allehanda.

– Det har varit ett år fullt av tragedier. Han tog upp mig från det mörkaste, säger Hanna Nöjdh till Aftonbladet.

Strax före klockan sju på söndagsmorgonen inträffade en olycka utanför Höllviken i Skåne. En bil hade kolliderat med en häst, rapporterar Trelleborgs Allehanda.

– Jag vaknade av ett telefonsamtal från polisen. De undrade om jag äger en häst och då förstod jag direkt att något hade hänt, säger Hanna Nöjdh.

Det var Hannas häst Hasse som på något sätt rymt från stallet. Efter att han sprungit nästan en mil hade han tagit sig ut på vägen och blivit påkörd av en bil. När veterinären kom till platsen avlivades Hasse som skulle träna hoppning tillsammans med Hanna på söndagsmorgonen. I stället möttes hon av dödsbudet.

– Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. När polisen berättade att Hasse var avlivad så hoppade jag ur bilen och spydde, säger hon.

Hasse blev ett ljus i mörkret

Det har inte varit ett lätt år för Hanna. Hennes pappa har dött, mamman har gått igenom en cancerbehandling och själv gick hon in i väggen. När hon köpte Hasse för tre månader sedan blev han ett ljus i mörkret.

– Det har varit ett år fullt av tragedier. Han tog mig upp från det mörkaste och nu har han dött. Nu rann bägaren över, säger hon.

Efter chockbeskedet har Hanna fått stort stöd. Hennes bästa vän startade hashtagen #ViriderförHasse där hästsverige kan visa sitt stöd.

– Jag kan knappt förklara det i ord. Det enda jag känner, och det låter för enkelt, är tacksamhet. Det hjälper väldigt mycket i mitt sorgearbete, säger hon.

Ska träffa hans släktingar

Nu är Hanna på plats i Litauen för att besöka det stuteri som Hasse kom ifrån. Där ska hon få träffa Hasses släktingar och se om hon kan importera en häst som påminner om honom.

– Jag kände att jag måste gå vidare. Det här är nog ett bra sätt för mig att göra det, säger hon.

En ceremoni ska hållas för Hasse först när Hanna känner sig redo.

– Många säger att jag är stark och det är jag nog. Men jag är stark i alla mina känslor. Om jag känner sorg så känner jag väldigt mycket sorg, säger hon.