Sonja, 71, i Lund: Man blir innerligt trött på mikrorätter

”Byråkratin kring hemtjänsten är förnedrande”

Anders Johansson

I Ystad planerar kommunen att dra in den varma maten som i dag serveras till de äldre.

Istället ska de få köpa frysta mikrorätter – något som Sonja Appel, 71, i Lund har erfarenhet av.

– Jag kan försäkra att man blir innerligt trött på dem, skriver hon i ett öppet brev som Aftonbladet publicerar här nedan.

Pensionerade lantbrukaren Olle Mårtensson, 89, riskerar att bli av med den varma maten.

Detta efter ett förslag på nedskärningar som ligger för beslut hos socialnämnden i Ystad.

– Det är lite av en katastrof, sade han till Aftonbladet.

Kommunen föreslår att de äldre istället ska köpa färdigrätter från affären. Något som Olles dotter Gun är kritisk till eftersom den dagliga tillsynen också samtidigt försvinner. Hon anser att det är fel att de äldre ska tvingas ta smällen när det ska sparas pengar.

Kritiken växer

Massor av läsare har hört av sig och håller med i kritiken. En av dem, Sonja Appel, 71 i Lund, berättar om sina egna upplevelser av frysta mikrorätter och hur hemtjänstens personal pressas med ohållbara scheman.

Här följer hennes brev.

”I Lunds kommun har varm mat inte körts ut på flera år. Av hygienskäl sägs det men samma hygienkrav tycks inte gälla i andra kommuner. Så blir det portionsrätter för microvärmning. Jag kan försäkra att man blir innerligt trött på dessa efter nåt år!

I Lund kom man dessutom på att personal från hemtjänsten inte längre fick gå och handla mat åt brukaren. Beställa via internet är numera enda alternativet och det kan ju tyckas smidigt för den som kan. Att det kostar 99 kronor att få hem varorna är väl inte så kul. Men varorna ska tas emot och plockas upp. Då ska man larma så att någon personal kommer och hjälper till. Hur lång tid det tar vet man inte. Matkassar med frysta microportioner och känsliga mejerivaror i högsommarvärme behöver tas om hand omgående.

”Ville inte slänga diarrépåse”

Den byråkrati och stelbenthet som omgärdar hemtjänstinsatser är förnedrande och löjeväckande. Ett exempel: Vid tidigare insatser av hemtjänst bad jag en personal slänga mina sopor eftersom de stank av genomliden diarré. Efter ”koll” på sin lapp konstaterade hon att det inte var ”sopslängardag” förrän dagen därpå. I beslutet om insatser var angivet ”slänga sopor två ggr per vecka”. Men milda Matilda - sopor slängs väl vid behov... Personalen gjorde ett undantag och slängde soppåsen och jag fick ansöka om utvidgat ”bistånd”.

”Ohållbara scheman”

Jag har sagt upp all hemtjänst eftersom dess stelbenthet gör mig galen. Jag klarar mig, med en mängd begränsningar, men mår betydligt mycket bättre psykiskt när jag slipper tjafs med byråkrater. OBS att jag inte klagar på hemtjänstpersonalen. De gör bara vad cheferna säger åt dem att göra. Allt är minutstyrt och personalens scheman är helt ohållbara.

Beslutsfattarna begriper inte att verkligheten inte är minutstyrd. En försenad färdtjänst, en dement brukare, en deprimerad människa som upplever ensamhet som outhärdlig, en pratsam människa som inte förstår det här med minutstyrning, oförutsedda toalettbekymmer, en människa vars mat från igår står orörd - listan kan göras lång.
Vi är människor, inte robotar.”

Fotnot: Vård- och omsorgsförvaltningen i Lund har getts möjlighet till bemötande. De svarar nedan.