Ali, 22, utvisades från Sverige – nu piskas han av talibaner
Uppdaterad 2021-08-18 | Publicerad 2021-08-17
Ali, 22, utvisades från Sverige till Afghanistan.
På tisdagen piskades han av talibanerna.
– Jag måste fly igen. Nästa gång dödar de mig, säger han.
Vi når 22-årige Ali på tisdagseftermiddagen på en förvånansvärt bra telefonlinje. Talas vid på obehindrad svenska.
En höstdag 2015 kom han som ensamkommande flykting till Sverige.
Han hamnade i Arvika, gick i skola, fick vänner och tyckte själv att han blev en del av det svenska samhället.
Men Ali bedömdes sakna asylskäl. Och i juli 2019 utvisades han till Afghanistan.
När vi talas vid på tisdagseftermiddagen gömmer sig han och hans 23-åriga flickvän bakom en fördragen gardin inne i hans lilla rum i en lägenhet i huvudstaden Kabul.
Under måndagsförmiddagen tog de sig, som tusentals andra, till Kabuls flygplats.
– Vi var beredda att hoppa på vilket plan som helst. Vart som helst, bara vi fick lämna Afghanistan. Men det var totalt kaos, säger han.
De stannade timme efter timme, trots upprepad skottlossning.
Piskades av talibaner
Hela natten väntade de.
Men det fanns inga flyg.
På tisdagsmorgonen kom talibanerna till platsen, berättar Ali. De ställde frågor om vilka de var och vart de skulle. Sökte igenom deras kläder och telefonernas sms och bilder.
Sedan började de pressa tillbaka folkmassan. Tog upp rep och kablar – och började piska.
– Både jag och min flickvän träffades över hela kroppen, så att blodet rann, säger Ali.
Flydde från flygplatsen
Till sist tryckte talibanerna dem bakåt mot ett taggtrådsstaket, så att kläderna fick stora hål.
Vid tiotiden på tisdagsförmiddagen lyckades de springa från platsen. De hittade en taxi och flydde tillbaka till lägenheten.
Liksom många andra är han övertygad om att det relativa lugnet som nu råder inte kommer att bestå. Gatorna är fulla av väpnade krigare, att våldet nu är bara är en försmak av vad som väntar.
Fruktar att bli våldtagen
Ali berättar att han skaffat talibankläder, försöker odla skägg och har börjat gå till moskén i hopp om att blidka talibanerna. Ändå räknar han inte med att det räcker.
– Det är en katastrof. Vi är hazarer. Jag har varit i Europa. För talibanerna är vi fiender. Vi fruktar att de när som helst kommer att knacka på dörren och skjuta oss.
Han berättar att flickvännen, som inte bott i Sverige, gråter hela tiden.
– Hon är student på universitetet men vet att hon inte kan gå tillbaka dit. Hon är så rädd för att talibanerna ska våldta henne.
Ali har redan fattat sitt beslut.
Tillsammans med ett par vänner ska han fly ut ur landet. De ska ta en bil till staden Herat i västra Afghanistan och sedan försöka ta sig till fots över gränsen till Iran.
– Vi ger oss av i natt eller senast i morgon. Vi måste ut.
Flickvännen tvekar
Men nu tvekar flickvännen.
– Hon säger att hon inte kan lämna sina föräldrar. Jag försöker övertala henne. Säger att hon inte överlever om hon stannar... Att det finns en liten chans att vi kan ta oss hela vägen till Europa och börja ett nytt liv.
Han tystnar en stund.
– Även om vi aldrig kommer fram, även om de skjuter oss på vägen, måste vi ändå göra något.