Politiska mål fungerar sällan

Lena Mellin

Det är bra att ha mål.

Men de funkar sällan i politiken.

Det brukar bli någonting annat. Läs och lär, Reinfeldt och Löfven.

– Jag ser valet som en folkomröstning om arbetslinjen, sade statsminister Fredrik Reinfeldt (M) när han presenterade sitt nya vallöfte på Alliansens val kickoff igår.

Linje ett i den folkomröstningen bör då rimligen vara Socialdemokraternas ”Europas lägsta arbetslöshet 2020” eftersom de spikade det redan förra året. Linje två är Alliansens ”Över fem miljoner i jobb 2020” som presenterades idag. Någon linje tre har ännu inte dykt upp men kan göra det vilken vecka som helst.

Vad är det då för skillnad på linje ett och två?

S löfte relativt

Om vi börjar med Socialdemokraternas löfte så är det relativt. Vi ska bli bäst i EU, det vill säga ha den lägsta arbetslösheten av alla 28 medlemsländer om sex år.

Om arbetslösheten mot förmodan skjuter fart i länder där den idag är lägre än i Sverige kan målet alltså uppnås utan att vi i Sverige gör någonting över huvud taget.

Det är dock inte så S-ledaren Stefan Löfven har tänkt sig det hela utan han vill minska arbetslösheten med en rad olika politiska beslut.

I dag har Österrike, Tyskland och Luxemburg EU:s lägsta arbetslöshet, 4,9, 5,2 respektive 6,1 procent. Låg arbetslöshet är inte den enda likheten mellan dem utan också att sysselsättningsgraden bland kvinnor är lägre än i Sverige.

Det finns helt enkelt fler hemmafruar som vill vara hemmafruar och därför räknas de inte in i arbetskraften och bokförs följaktligen varken som sysselsatta eller arbetslösa.

Minst 5 miljoner ska jobba

I Sverige är arbetslösheten 8,3 procent (Eurostats aprilsiffror). Sysselsättningsgraden bland kvinnor 63 och bland män knappt 68 procent.

Förhoppningsvis är det dock inte med fler hemmafruar den nyfrälste feministen Stefan Löfven tänkt hyfsa de svenska siffrorna.

Alliansens löfte är, till skillnad från S-ditot, absolut. 2020 ska minst fem miljoner människor arbeta i Sverige. I dag är det 4, 7 miljoner enligt Statistiska centralbyråns, SCB, färskaste siffror. För att fem miljoner ska jobba måste ytterligare 302 000 personer jobba. Men Alliansen vill att sysselsättningen ökar med 350 000 personer.

Är det ett djärvt mål? Inte så att man faller baklänges. Enligt Konjunkturinstitutets senaste prognos kommer det fattas 28 000 sysselsatta för att nå fem miljoner sysselsatta 2020.

Politiska mål fungerar sällan

Prognoser kan vara fel men det förefaller ju inte som regeringen skulle behöva anstränga sig så livstycket spricker för att klara hem sitt löfte.

Men det finns inte bara skillnader mellan de båda löftena. Det finns också en talande likhet. Inget av målen ska uppnås förrän på andra sidan nästa riksdagsval. Löftena kommer alltså inte att kunna synas av väljarna i valet 2018.

Mål är ofta bra. Men i politiken fungerar de sällan. Svensk politiks hittills mest kända löfte är Göran Perssons från 1996, året då han blev partiledare och statsminister. Då var den öppna arbetslösheten 8,1 procent och skulle halveras till år 2000.

Blev det så? Ja, hösten 2000 var Persson tillfälligt hemma, då var arbetslösheten nere på fyra procent. Men årsgenomsnittet blev 4,7 procent jämfört med 8,1 procent när löftet gavs. Och sedan ökade arbetslösheten långsamt igen.

Inte heller ett annat Perssonmål, att 80 procent av den arbetsföra befolkningen mellan 20 och 64 år skulle ha ett jobb 2004, förverkligades.

Det finns inget som talar för att Socialdemokraternas och Alliansens nya mål skulle vara mer effektiva. Löftesmatchen riskerar att bli ett spel för gallerierna.