– Jag skulle aldrig skada Andrea

Kristina Edblom

Papa Dee och hans fru berättar om bråket, åtalet – och framtiden

De har lämnat turbulensen hemma i Sverige.

Nu kan de inte slita sig från varandra.

– Det har varit en mardröm, säger Daniel Wahlgren.

På måndag kan han dömas för att ha misshandlat sin fru Andrea med ett blockljus – trots att båda säger att han är oskyldig.

Daniel ”Papa Dee” Wahlgren, 42, är åtalad för två fall av misshandel av sin hustru Andrea Wahlgren, 20, natten till den 14 september i år.

Lördagen den 13 september hade fotomodellen Emma Wiklund 40-årsfest. Papa Dee och hans fru var självklara gäster.

Gifte sig i New York

Daniel Wahlgren, 42, och hans Andrea, 20, träffades på en modevisning där han var dj för två och ett halvt år sedan.

Andrea tog mod till sig och gick fram.

– Jag lämnade en lapp. Dagen efter ringde han och sen dess har vi varit fastklistrade vid varandra.

I december förra året gifte de sig i New York.

– De ser alltid så kära ut, sa en av gästerna på födelsedagskalaset dagen efter.

Men festkvällen slutade i tragedi. Paret hamnade vid olika bord och Andrea kände sig liten och osäker. Hon och Daniel har alltid fått försvara åldersskillnaden dem emellan.

– Ålder är bara en siffra. Vi försöker att inte bry oss om vad andra tycker.

Men Andrea mådde inte bra och svartsjukan och osäkerheten tog över. De började tjafsa och Andrea fick en panikångestattack. På vägen hem säger sig ett vittne ha sett hur han knuffar in henne i en vägg, men så upplever inte Andrea och Daniel situationen.

De skiljs i alla fall åt.

Klockan 3 på morgonen den 14 september kommer Andrea hem. Hon bankar på fönstret för att komma in. Hennes rop väcker grannarna som ser hur Andrea faller in genom porten och hur Daniel Wahlgren sedan drar in henne mot lägenheten.

Då hörs skrik inifrån lägenheten.

När polisen kommer till platsen har hon ett blödande jack i huvudet. Ingen utomstående har sett hur hon fått såret.

Själv minns hon:

– Jag stod och drog i ljuset för jag ville skada mig själv. Jag ville inte leva. Daniel höll emot. Han tappade greppet och jag lyckades dra det mot mitt huvud.

”De försökte övertala mig”

Aftonbladet träffar Papa Dee och hans fru Andrea i en sydeuropeisk storstad. De försöker landa efter rättegången som avslutades i måndags.

Samma dag släpptes han efter en månad på Kronobergshäktet. Här är de som vilket kärlekspar som helst.

– Det är så skönt att kunna promenera. Under månaden i häktet hade jag bara möjlighet att gå runt på rastgården som är tre gånger sju meter. Det händer något med en när man är inspärrad.

– Om man trodde att man visste vad ångest och skräck var innan är det bara en bråkdel av vad jag upplevt nu.

Andrea har själv hört av sig och bett att få ge sin version av anklagelserna mot hennes man – och det sätt som hon blivit bemött på av polis och åklagare.

– Det är ingen som velat se till att jag får hjälp. De har bara försökt övertala mig om att det var Daniel som gjorde det. De såg mig som en misshandlad hustru i stället för en tjej med ätstörningar och panikångest. Till slut gav jag upp, jag bara väntade in rättegången.

”Jag var orolig för Andrea”

Daniel Wahlgren lyssnar. Skakar på huvudet.

– Hur fan kan man behandla henne så? Skulle de vilja hjälpa henne skulle de inte lämnat henne att svabba upp sitt eget blod. De tre första helvetesdygnen i häktet bankade jag på dörren hela tiden. Jag var så orolig för Andrea.

Det finns vittnen som sett hur du dragit Andrea i håret och hur

hennes huvud slagit i trappstegen. Det var mycket blod på platsen. Kan du förstå att du misstänks för misshandel?

– Jag förstår hur det ser ut. Men det var tre på natten, det var mörkt, jag förstår inte hur någon kan ha sett något från andra sidan gatan. Vi var båda fulla, det var ingen graciös situation, men jag har inte dragit Andrea i håret. Det här är en sinnesjuk häxprocess.

”Ingen lyssnar”

– Just då var jag bara glad att Daniel hjälpte mig in. Jag känner mig så kränkt och dumförklarad för att ingen lyssnar på mig, säger Andrea.

Ni har båda haft mycket vaga minnen från kvällen. Vad minns ni i dag?

– Jag har en del luddiga minnen, från taxin, hur jag kom hem och väntade på Andrea. Men det finns inte en chans att jag glömt det här. Jag har sådana starka minnesbilder av hur hennes ögon såg ut när jag såg att hon var blodig. Det var en galen blick. Den var inte rolig att bära med sig 30 dagar i häktet, säger Daniel.

”Slog mig själv”

– Jag förstår att grannarna blev rädda och chockade av allt blod, vi var chockade. Jag har hela tiden sagt att det inte kan vara Daniel. Jag minns hur jag slog mig själv med ljuset i huvudet. Daniel försökte stoppa mig, jag mådde inte bra, säger Andrea.

Det är ganska vanligt att misshandlade kvinnor tar på sig skulden och försvarar sina män. Vad säger ni om det?

– Jag har läst på och förstått att det är så. Det är självklart att alla ser mig som en av de kvinnorna.

– När jag förstod det blev jag rädd. Eftersom jag inte är en av dem finns det ingen som lyssnar eller haft en tanke på att kolla upp hur jag verkligen mår.

På måndag kommer domen mot Daniel Wahlgren. Men han och Andrea försöker att inte tänka på den. De njuter av att äntligen få vara tillsammans.

– När man sitter inspärrad börjar man tänka på vad som verkligen är viktigt. Jag kommer inte att gå tillbaka till det liv jag levde innan.

Betyder det att det är slut med din artistkarriär?

– Nej, absolut inte. Jag har skrivit en massa nya låtar under den här tiden. Det handlar om att prioritera det som är viktigt. Nu vet jag vilka som är mina riktiga vänner som jag kanske har försummat tidigare. Andrea är allra viktigast, men vännerna betyder jättemycket.

Hur ser er gemensamma framtid ut?

– Vi kommer att vara tillsammans någonstans. Men vi vet inte var.

”Jag vet vad som är sant”

Tror du att du kommer få upprättelse?

– Absolut. Jag vet vad som är sant. Jag är oskyldig. Jag skulle aldrig skada Andrea. Jag älskar henne.

Daniel Wahlgren och Andrea försvinner hand i hand. Banden har stärkts efter att de genomlevt den värsta månaden i sina liv.