Därför hamnade FHM så fel

Johan Nilsson/TT

Publicerad 2020-11-12

Folkhälsomyndigheten trodde att hösten skulle bli hyfsat lugn. Myndigheten hade fel.

Det blev aldrig en långsamt ökande smittspridning med mindre, lokala, utbrott. Hur kunde Folkhälsomyndigheten ha så fel?

I stället blev det på kort tid en omfattande samhällsspridning av coronaviruset, med ett snabbt ökande antal infekterade och sjuka som följd.

TT: Hur kunde Folkhälsomyndigheten ha så fel?

– Därför att Folkhälsomyndigheten, precis som alla andra, gissar. Vi vet ju så lite om det här viruset. Jag trodde inte heller på någon andra våg i våras. Jag hade fel och många med mig. Visst måste man kunna ställa högre krav på en myndighet än på en enskild individ vad gäller prognoser, men jag kan ändå förstå att även en myndighet kan hamna fel, eftersom det är oerhört svårt att se in i framtiden, säger Jonas F. Ludvigsson, läkare vid Örebro universitetssjukhus och professor i medicinsk epidemiologi vid Karolinska institutet i Solna.

Vid den förra pandemin, svininfluensan 2009, var det precis tvärtom. Många trodde på en andra våg och i Sverige vaccinerades en större andel av befolkningen än i nästan något annat land.

Lång näsa

– Då var det många som på sätt och vis stod med lång näsa, för det kom aldrig någon andra våg. Och i efterhand fick Sveriges beslut att vara så aktivt, att vaccinera så många människor, hård kritik, säger Jonas F. Ludvigsson.

Därutöver verkar det som att de länder som drabbades hårt i våras, drabbas hårt nu också. Som Storbritannien, Frankrike, Spanien, Belgien – och Sverige.

– Detta trots att flera av dessa länder vidtagit oerhört kraftiga åtgärder. Det tycks i alla fall inte stoppa smittan. Belgien har ungefär lika stor befolkning som Sverige och de har 1 500 patienter på intensiven just nu, vilket är tre gånger fler än vad Sverige hade när det var som värst i våras. Detta trots att Belgien haft stenhårda restriktioner, säger Jonas F. Ludvigsson.

Detta, tror Ludvigsson, kan bero underliggande faktorer som driver smittspridningen, men som kanske inte påverkas av de åtgärder som myndigheterna vidtar, inte i någon högre utsträckning i alla fall.

Palett av orsaker

TT: Vad kan det vara för faktorer?

– Jag vet inte. Antagligen är det en kombination av olika saker. Exempelvis hur stora städer ett land har, hur tätt vi bor, andel personer med invandrarbakgrund och flergenerationsboende, hur många som reser kollektivt till jobbet och åker utomlands, vilka infektioner som brukar drabba befolkningen, och så vidare. Det kanske är en hel palett av, jag gissar, tio, femton faktorer där de åtgärder vi vidtar kanske påverkar några av dem. I så fall är det inte så konstigt att samma länder drabbas nu som i våras, givet att inget land uppnått flockimmunitet, eftersom de underliggande faktorerna fortfarande är desamma. Det kan vara en förklaring, säger Jonas F. Ludvigsson.

TT: Men Finland och Norge då?

– Det är ändå väldigt mycket som skiljer dessa länder åt, från Sverige. Inte minst vad gäller vilka områden i Sverige där smittan fick tidigt fäste i våras, där trångboddheten är stor. Sådana områden finns inte i Finland. Finland har också få utomeuropeiska invandrare, var av många i Sverige drabbades i början av pandemin, och mycket få norrmän åker till Alperna, samtidigt som det finns områden i Sverige där väldigt många åker till Alperna, säger Jonas F. Ludvigsson.

Följ ämnen i artikeln