I Aleppo är till och med brödet politiserat
ALEPPO. Självmordsattacken som krävde över 126 dödsoffer vid en evakueringskonvoj har inte utretts.
Den har istället blivit en bricka i maktspelet om Syrien.
Allt – till och med räddningsinsatser – är politiserade här.
Det var bara en tillfällighet att jag och fotograf Magnus Wennman inte befann oss i Rashidin i östra Aleppo lördagen den 15 april när en självmordsbombare attackerade evakueringsbussarna från de shiamuslimska regeringskontrollerade byarna Kefraya och Foua.
Vi hade försökt följa de evakuerade människornas resa sedan vi kommit till Aleppo tidigare i veckan. Varje timme fick vi nya motsägelsefulla besked.
De är här nu. Nej, bussarna har inte ens rullat än.
De kommer snart. Nej, något har försenat överenskommelsen.
Vid ett tillfälle besökte vi ett sjukhus i Aleppo där vi blev utlovade intervjuer som inte blev av.
Vid ett annat blev jag indragen i ett mycket märkligt möte med en man som enligt uppgift kom från den libanesiska shiamilisen Hizbollah och hade släktingar som skulle evakueras.
Vi satt i en bil ut ur Aleppo när de första uppgifterna om självmordsattacken kom. Vårt tillstånd för att vistas i Aleppo hade gått ut. Ett flyg hem väntade.
Vi följde precis som alla andra det fruktansvärda blodbadet på håll.
Men på nära håll.
Bilden av den ihjälbrända barnkroppen som ligger alldeles skevt över ett krossat bussfönster är fastristad i mitt synfält.
Jag hoppas att jag hade agerat likt fotografen Abd Alkader Habak och hjälpt till att rädda skadade om vi hade varit på plats i Rashidin.
Men jag hade då också riskerat att bli beskylld för att stå på någons sida, mitt i det fruktansvärda dådet.
Allt i det här kriget är politiserat.
Ingen har tagit på sig attacken där över 126 människor, av dem hälften små barn, dog. Ändå flödar beskyllningarna.
Bara terrorgrupper genomför självmordsattacker, är en teori.
– Det är klart att vår president måste använda kemiska vapen när terroristerna gör något sådant här mot folk som stödjer honom! utropade en person till oss bara två timmar efter dådet.
Det här är regimens sluga plan för att få oppositionen att framstå som inhuman, är en annan teori.
Till och med bilderna på blodbadet blev politiserade.
Bland annat europeiska journalister började snabbt analysera fotografier av döda och skadade för att dra slutsatser utifrån deras positioner om vem som låg bakom attacken.
Och det faktum att Abd Alkader Habak är oppositionsvänlig medieaktivist, men bar skadade barn från regimvänliga familjer? Måste vara ”fake news”, skrev människor från olika delar av världen i sociala medier.
De som misstänks ha utfört självmordsattacken var enligt FN utklädda till hjälparbetare. Ingen vet mer än så. Men bara den uppgiften är fruktansvärd.
De evakuerade som skulle lämna de andra två byarna, Madaya och Zabadani, uppgavs vara livrädda för hämndattacker.
Så fungerar det här krigets mekanik. Ett mycket avancerat evakueringsavtal mellan flera krigsparter, blir en bricka i ett maktspel.
Massdöd inför omvärldens ögon. Ibland så nära som en timme bort. Förfäran och avsky. Sedan ett tomrum.
Plats för politisering.
Under veckan i östra Aleppo fick vi gång på gång höra om hur oppositionsgrupper höjde priset på brödskivor, medan en kvinna hyllade militärer som gav bort sin mat till återvändare.
Till och med brödet är politiserat.
Det sista delen av evakueringsprocessen ska nu vara klar. 26 qatariska kungligheter, som suttit fängslade i Irak i över ett år hos en iransk shiamilis, har släppts fria.
Men flera människor ur de evakuerade grupperna vet ännu inte var de ska bo.