Norhan, 30, om släktens uppgivenhet i Gaza: ”Snälla be för att vi ska få dö”
Publicerad 2024-07-13
Uppsalabon Norhan Abou-Soultans släktingar i Gaza har flera gånger tvingats fly Israels bomber sedan den 7 oktober.
I telefonsamtalen hör hon hur en djup hopplöshet växer fram.
– Förut brukade de säga: ”Snälla Norhan, be för att vi överlever det här”. Nu säger de: ”Snälla be för att vi ska få dö”, säger hon.
Du kommer aldrig att förstå, hur mycket du än föreställer dig, säger kusinerna till Norhan Abou-Soultans när de pratar om livet i Gaza.
Innan den 7 oktober var hennes omkring 100 släktingar utspridda över hela landremsan. Nu trängs majoriteten av dem i Gazas södra delar, utan möjlighet att fly.
– Det är som att någon stänger in dig i ett rum och sedan skjuter på dig, säger Norhan Abou-Soultan.
– Det här är inget annat än ett folkmord.
”Känner inte igen dem längre”
Efter terrorstämplade Hamas attacker i Israel beordrade Israels försvarsminister Yoav Gallant en ”fullständig belägring” av Gaza.
Sedan dess har det varit stor brist på mat, bränsle, medicinsk utrustning och vatten. FN har länge varnat för svält och nästan en halv miljon Gazabor lider av katastrofal hungersnöd.
Vid gränsövergången från Egypten står hundratals lastbilar med nödhjälp och väntar. Vissa har stått där i nästan två månader, rapporterade Reuters nyligen.
I varje bild och videosamtal ser Norhan Abou-Soultan sina släktingar bli allt mer utmattade, både psykiskt och fysiskt.
– Jag känner inte igen dem längre, deras ansikten. De blir bara magrare och magrare för varje gång vi pratar.
Bristen på förnödenheter har också gjort att priserna skjutit i höjden i Gaza, enligt henne.
– Ett paket blöjor kan kosta nästan 800 kronor och ett paket mjöl kan kosta nästan 1 000 kronor.
Håller tal i demonstrationer
Norhan Abou-Soultan är född och uppvuxen i Uppsala men hon har besökt Gaza många gånger och bott där i ett drygt år som barn.
Som ensamstående mamma har det varit svårt att få livet att gå ihop utan att helt gå sönder av oro, ilska och sorg, berättar hon.
För att känna att hon gör något konkret för släktingarna samlar hon bland annat in pengar till hjälpsändningar och håller tal på demonstrationer för vapenvila.
Vad säger du i dina tal?
– Sist var det min sjuåriga kusin Etemad som ville att jag skulle säga några ord i hennes namn.
– Det är en helt vanlig tjej, en liten flicka vars dröm nu är att gå tillbaka till skolan och leka med sina vänner. Hon ville att jag skulle säga: ”Snälla, glöm inte bort oss”.
Karim blev bara 14
För Norhan Abou-Soultan är den största oron barnen i släkten. Att växa upp bakom den blockad som Israel inledde 2007 har gjort dem vana vid ljudet av bomber och att förlora anhöriga.
– Jag märker nu hur mina sju- och åttaåriga kusiner får ta på sig rollen som vuxna. De kämpar för att hitta mat till familjen, de bär sina småsyskon på ryggen när de tvingas evakuera.
Tio av hennes släktingar har dödats i israeliska attacker sedan den 7 oktober. Nyligen kom dödsbeskedet om 14-åriga Karim.
I samband med en attack nära FN-skolan där de tagit skydd kom han bort från sin familj, och kom aldrig mer tillbaka.
– Han var autistisk och väldigt känslig för höga ljud, när han hörde bomberna som närmade sig blev han rädd och sprang ut.
– Det var en jättefin, glad pojke som bara ville hitta hem. Jag var i Gaza när han föddes, det är så bedrövligt.
Mormorn: vill hellre dö i mitt hem
Att det inte finns någon säker plats i Gaza är något som upprepats av både hjälporganisationer och FN-toppar. Även de områden som av Israels militär, IDF, pekats ut som säkra har bombats.
– Flera av mina kusiner och släktingar har tvingats fly sju-åtta gånger sedan den 7 oktober, säger Norhan Abou-Soultan.
Hennes mormor tvingades lämna norra Gaza efter en evakueringsorder i november förra året. Inledningsvis vägrade hon att lämna sitt hem, men hon övertygades av sina barn när bostäder i området började beskjutas.
– Hon sa: om jag ska dö så dör jag hellre i mitt hem, säger Norhan Abou-Soultan.
Frågan till Billström
Svenska politiker har, enligt Norhan Abou-Soultan, varit för passiva i frågan om Israels agerande i Gaza.
– Nu kanske vissa politiker börjar vakna till, men det har gått alldeles för långsamt, säger hon.
Att inte fler fördömer attackerna där över 38 000 människor, enligt hälsodepartementet i Gaza, har dödats och tydligare kräver vapenvila har blivit ännu en sorg att hantera, enligt henne.
– Hur långt ska det här behöva gå innan man förstår att det inte är legitimt självförsvar? Det skulle jag vilja fråga utrikesministern.
