Kan - och vill - Abbas få stopp på våldet?
Ytligt handlar det uppblossande våldet om vem som ska få be vid Tempelberget i Jerusalem.
Den verkliga orsaken är frustration över att Israel vägrar sätta sig i några seriösa fredsförhandlingar.
Oroande för israelerna den här gången är att våldet utförs av palestinier bosatta i Israel som tidigare varit de minst våldsbenägna.
De israeliska araberna anses som de mest priviligerade. De kan röra sig tämligen fritt i Israel och de får vistas i den heliga staden Jerusalem vilket numera är en omöjlighet för majoriteten palestinier.
Därför är det också de som har mest att förlora på att ta till våld. De riskerar att bli av med sitt medborgarskap och rätten att bo i Israel. En rätt som innebär att de har lättare än palestinierna på Västbanken och i Gaza att hitta arbete.
När dessa unga män nu ger sig på israeler i slumpmässiga knivdåd över hela landet är det en signal om att desperationen och frustrationen nått en ny nivå.
Palestinierna har väntat länge på att på riktigt få bilda en egen stat och slippa det extrema beroendet av Israel. Men varje gång USA eller andra försöker få de två parterna till förhandlingsbordet stupar det på att Israel i grund och botten inte är intresserade.
Stödet för en tvåstatslösning, den enda rimliga som det internationella samfundet ser det, har minskat drastiskt i Israel. Delvis därför att den skyddsmur som Israel byggt för att stänga ute palestinierna på Västbanken varit oerhört effektiv för att stoppa självmordsbombningar och andra terrordåd. Israelerna har de senaste åren - trots krigen i Gaza - känt sig säkrare än på länge och därmed har viljan minskat att göra de eftergifter som krävs för att skapa en varaktig fred med palestinierna.
Med knivdåd på bussar och "hit and run" med bilar har palestinierna hittat en ny terrormetod som det israeliska samhället har oerhört svårt att skydda sig emot. Vågen av dåd ser ut att vara spontan. Ett dåd inspirerar ett annat och de är omöjliga att förutsäga i förväg.
Som förväntat svarar Israel med massivt våld för att döda eller gripa förövarna. Vilket i sin tur göder mer våld bland palestinierna på Västbanken. Stenkastning och bensinbomber mot de israeliska säkerhetsstyrkorna är numera dagligt förekommande. Som vanligt är det betydligt fler palestinier som dödas av armén än de israeliska offren som knivattackerna kräver. Så vrids våldsspiralen hela tiden upp ett snäpp.
Den senaste rundan av våld inleddes efter rykten om att Israel tänkte begränsa palestiniernas rätt att be på sin heligaste plats, Tempelberget i Jerusalem. Samtidigt som fler judar bett vid den intilliggande Klagomuren.
Men det är en djupare frustration över att Israel fortsätter bygga bosättningar på ockuperad mark och därmed försvårare bildandet av en palestinsk stat som ligger bakom.
Två gånger tidigare har palestinierna genomfört uppror, Intifada, mot den israeliska ockupationen. Då har man trappat upp våldet mot de israeliska säkerhetsstyrkorna och mot judiska bosättare men fått betala ett högt pris i antalet döda.
Nu finns en rädsla för att knivattackerna i kombination med stenkastningen på Västbanken kan vara starten på en ny Intifada.
Även den palestinske presidenten Mahmoud Abbas har på senare tid upprepade gånger markerat sitt missnöje med att Israel vägrar inleda verkliga fredssamtal. Senast under FN:s generalförsamling då han hotade avbryta en rad samarbeten med Israel.
Frågan är om Abbas kan eller vill göra vad som krävs för att kväsa det uppblossande palestinska våldet i sin linda.
Kriget i Syrien har utvecklats till ett regionalt storkrig där numera både USA och Ryssland är inblandade. Det enda som fattas för att verkligen sätta hela Mellanöstern i brand är ett nytt blodbad mellan palestinierna och israeler.