”Hur går det att arbeta utan mat?”

– Mamma vet inte hur jag har det. Jag har inte berättat allt.

Artemios Uamuakousis från Grekland lever som hemlös i Stockholm. Hans vardag är dock ett moment 22: Utan bostad, inget jobb. Utan jobb – inte heller någon bostad.

Artemios Uamuakousis berättar att han varit i Sverige sedan i maj förra året.

– Situationen i Grekland var så svår efter krisen. Jag fick ett jobb i Nederländerna, men under bussresan dit blev jobbet inställt. Då åkte jag vidare till Tyskland, men fick inget arbete där. Jag tänkte att ju längre norrut i Europa, desto större chanser.

Hittills har det inte gått så bra i Sverige heller. Han har ingenstans att bo, och försörjer sig nödtorftigt på kortare påhugg. Drömmen är ett arbete, någonstans att bo och möjlighet att ta hit sin mamma som har det svårt att leva i Grekland på sin pension.

Vägrar ge upp

Att åka tillbaka till Grekland är enligt Uamuakousis uteslutet.

Han kommer ofta till Crossroads, Stadsmissionens mottagning för hemlösa, för att äta och tvätta sig men undviker härbärgen, där många andra hemlösa sover på nätterna. De gör något med hoppet och huvudet, tycker han.

– Jag har det bäst ensam. Det är mitt sätt att hålla modet uppe, och för mig är det bästa sättet att hålla mig frisk mentalt.

Artemios Uamuakousis utstrålar integritet och värdighet, trots sin situation, "homeless but not brainless", som han uttrycker det själv.

Detaljerna om hur han bor vill han inte redogöra för men det är inte vad vanliga svenskar skulle betrakta som en bostad.

– Det finns de som vet. De accepterar det, så mycket kan jag säga.

Jobb förutsätter bostad

Drömmen om ett riktigt jobb är svår att uppnå.

Artemios Uamuakousis konstaterar att den som går till ett jobb måste kunna tvätta sig och snygga till sig. Fast det finns också svårare hinder.

– Hur går det att jobba utan mat? Jag har inte alltid det.

Till samma mottagning för hemlösa har i dag Geta Iorgu, trebarnsmamma från Adjud, Rumänien, sökt sig.

– Jag bor på härbärgen, på olika ställen, berättar hon.

– Min man sover i en bil. Det har jag också gjort.

Men Geta Iorgu är ovanlig för att vara rom från Rumänien. Hon har aldrig behövt tigga, berättar hon, och hon kan försörja sin familj och sina föräldrar hemma i Rumänien på det hon drar ihop under perioderna i Sverige. Hon, till skillnad från många andra romska kvinnor, kan läsa och skriva.

– Jag har lärt mig här, på Crossroads.

– Jag jobbar, städar hemma hos folk. Och så har jag en egen verksamhet. Jag säljer rumänska sjalar, via en sida på Facebook. 3 000–4 000 kronor i månaden brukar det bli.

Familjen får det bättre

Drömmen är ett jobb som gör att hon kan ta hit sina barn, den yngste är bara åtta månader. Och någonstans att bo.

Hon förklarar att hon inte har några som helst möjligheter att försörja sina barn hemma i Rumänien.

– Jag är rom. Det finns inget för oss där. Där finns också så väldigt mycket rasism. Det har jag inte mött här.