Ulla, 70: ”Tror inte jag skulle överleva corona”
Publicerad 2020-06-15
Den 11 mars dog en man i övre 70-årsåldern på intensivvårdsavdelningen på Huddinge sjukhus. Han blev Sveriges först dödsfall med bekräftad covid-19.
Några dagar senare bestämde sig Ulla Qvist som är några år yngre för att inte längre träffa sin son, sina barnbarn eller vänner hemma i lägenheten, 60 mil söder om sjukhuset.
Hon är i riskgruppen för coronaviruset i dubbel bemärkelse.
Malmöbon Ulla Qvist, 70, föddes med ett hjärtfel som hon började märka av först när hon passerat 50. Då försvann orken och hon började ta mediciner. Några år senare, sommaren 2017, fick hon även en ny klaff och försvagat immunförsvar som gör att hon nu håller sig isolerad stora delar av dygnet under den rådande pandemin.
– Jag har blivit påverkad av hjärtoperationen. Jag lever och det är bra i livet och så... Men jag får väldigt lätt lunginflammation. Även om jag blivit vaccinerad mot det.
Livlinan under isoleringen
För att inte smittas av covid-19 är enbart hunden Frazze välkommen in i lägenheten numera. Alla andra måste hålla sig på ett säkert avstånd.
Barnbarnen ser Ulla till exempel bara genom bilrutan när hon hämtar upp matkassarna som hennes son plockar ihop åt henne i affären.
– Jag får se dem någon gång i veckan, men jag får inte krama om dem. Och de får inte vara för nära sin farmor. De är så rädda att de ska smitta ned farmor. De säger bara ”hej farmor, hej farmor”.
– Nu på sistone har jag börjat tycka att isoleringen aldrig tar slut. Det har blivit segt och tråkigt. Men det hade kunnat vara mycket mycket värre. Jag kunde ha varit sjuk och jag tror inte att jag skulle överleva det i och med lungorna. Det är jobbigt när jag inte får luft.
Men frisk luft får hon minst fyra gånger om dagen, när åttaåriga hunden ska rastas.
– Det är min räddning skulle jag säga, att jag kan bryta av isoleringen ibland och gå ut med honom. Jag måste ju inte gå så nära andra hundar.
Släpper inte vardagen helt
När hon inte är på rastgården eller promenad stickar hon koftor till sina tre barnbarn och pratar med vänner över telefon. Ibland även ansikte mot ansikte utomhus.
Den enda gången hon träffar andra under tak nu för tiden är under AA-möten. Hon vill inte sätta hela livet på paus under coronakrisen och har därmed inte slutat jobba extra som alkohol- och drogterapeut.
– De som kommer tillbaka och har druckit berättar ofta att det var efter att de slutat gå på möten. Jag vill gärna gå och bli påmind. Jag är nykter alkoholist sedan nästan 20 år tillbaka. Jag har fått en andra chans i livet så jag måste säga att jag går på möten ibland.
Den 10 augusti hoppas hon kunna återförenas med vänner på Gotland igen. Hon har redan ställt in en resa till sommarfavoriten på grund av krisen och hoppas att Folkhälsomyndighetens och regeringen ska presentera ljusare siffror snart.
