Favela under hot

I kväll vänds världens blickar mot VM-finalen på nyrenoverade Maracanã-stadion i Rio de Janeiro. Fem minuters bilresa bort, i favelan Manguinhos, pågår en annan verklighet.

– Så fort Brasilien fick VM började myndigheterna flytta invånarna härifrån. Men vi erbjuds bara struntsummor för våra hus, säger Vanderson Guimarães som vägrar flytta trots att kvarteret runt honom förfallit till grus.

Bostäderna i Rio de Janeiros favelor är i allmänhet tegelhus av enklaste slag, men det som saknas i form av bekvämligheter vägs i många fall upp, i alla fall delvis, av fantastiska vyer uppifrån kullarna. Favelan Manguinhos i norra Rio har inte ens det.

Längs en å som luktar avlopp breder husen ut sig, med järnvägsspår och en kraftigt trafikerad motorled som skär rätt igenom. I folkmun kallas den smala ytan mellan ån och vägen fortfarande för ”Gazaremsan”, trots att det inte alls är lika våldsamt här som tidigare, sedan polisen etablerat sig. Ändå ser det ut som en krigsskådeplats, och det beror inte på knarkligorna som tidigare härjade här.

Stora förändringar

– Det är helt och hållet på grund av de här megaevenemangen som VM och OS. Så fort Brasilien fick VM började myndigheterna utrymma området, säger Vanderson Guimarães, som bor kvar med fru och två femåriga tvillingdöttrar i en halvt riven fastighet.

De senaste åren har Rio de Janeiro förändrats på många sätt. Brasiliens växande ekonomi, i kombination med att man står som värd för VM och OS, har lett till att satsningar på vägar och bostäder äntligen genomförs. Det sker inom ramen för regeringens moderniseringsprogram PAC, och genom ”Gazaremsan” finns planer på att anlägga en bredare väg. Vanderson Guimarães är inte emot det, men pekar på problemet för honom själv och grannarna.

Fick inte ens hälften

– Idén från dåvarande presidenten Lulas regering var utmärkt – att modernisera Brasilien, och ersätta familjerna för deras hus. Här skulle varje hushåll få 90.000 reais (cirka 270.000 kronor) i den tidens växelkurs. Men i själva verket erbjuds vi inte ens hälften. Och för att köpa en bostad i dagens Rio behöver man fem gånger så mycket.

Han och familjen bor på 90 kvadratmeter, medan de nya lägenheter som byggts längre bort är hälften så stora. Ett hundratal av hans tidigare grannar har nappat på delstatsregeringens erbjudande, medan Vandersons familj och sju andra hushåll vägrat flytta. Medan resten av kvarteret förvandlats till grus och meterhögt ogräs, försöker de kvarvarande via juridisk väg få högre ersättning för sina hem.

I huset intill, även det rivet till hälften, bor Nilson Damião. Han står i spillrorna av sin tidigare grannes husgrund, omgiven av minst ett dussin katter.

– Katterna är bra. De skyddar oss från råttorna som springer här, säger han och måttar en halvmeter mellan sina händer för att visa storleken på ohyran som plågar de boende.

”Tog ingen hänsyn”

På fasaden till sitt hus har han hängt två banderoller. ”Mänskiga rättigheter, var finns ni?” och ”Staten är mördare, PAC dödar”. Nilson Damião menar att myndigheternas rivning av grannhuset fick hans mamma att mista livet.

– De tog ingen hänsyn alls. De kom in med demoleringsenheten, det dammade och dundrade och på andra sidan väggen låg mamma skräckslagen och blev allt sämre, säger han.

Nu har sophämtningen på gatan dragits in och gatubelysningen tänds inte om kvällarna.

På andra sidan en ödetomt bor småbarnsmamman Amanda Araújo med make, barn och svärföräldrar. Hon är lika bestämd som de andra om att ändå förhala flytten tills de får ett bättre ekonomiskt bud.

– De har lagt miljarder bara på att renovera Maracanã, och oss fem har de erbjudit 45.000, fnyser hon och nickar i riktning mot VM:s finalarena.

Skillnaderna i prioriteringar har gjort att Amanda för första gången under ett VM inte hejat på Brasilien.

– När landslaget åkte ut mot Tyskland jublade jag, och skrev direkt på Facebook – ”Tack och lov!”.