”Kapten Ynkrygg” - snart helt ensam

Britt Peruzzi

helskärm

”Ena stunden är man en omsvärmad, stilig kapten som minglar i cocktailbaren.

Och här sitter jag nu – i husarrest, ensam och skamsen.”

Det är inte svårt att tänka sig vad kapten Francesco Schettino tänker i väntan på rättegången som kan ge honom 15 års fängelse.

Kanske värst – att ha avslöjats med en älskarinna och tvingas sitta i husarrest hos den bedragna hustrun.

Lördag morgon i Neapelbukten. Termometern visar tolv vårvarma grader när solen gått upp bakom Vesuvius mäktiga bergsväggar.

I den idylliska kuststaden Meta di Sorrento vaknar kapten Francesco Schettino, 52.

Från ett öppet fönster i sin bostad på via San Cristoforo kan han höra måsarna på stranden några hundra meter bort. Men det är allt. Från sin husarrest kommer det att dröja länge innan han får se havet igen.

Om och om igen kommer tankarna att återvända till mardrömskvällen som började så bra.

I vit uniform, med ett glas bubbligt proseccovin i handen och till tonerna av ledmotivet i tv-serien ”Love boat” hälsade han de 4 000 passagerarna välkomna.

– Vi på rederiet försäkrar att vår gästfrihet, vänskap och välkomnande atmosfär ombord kommer att ge er en oförglömlig och fantastisk erfarenhet.

Men om och om igen kommer också den ursinniga rösten från kustbevakningens vakthavande att ringa i hans öron.

– Kapten – gå ombord igen! Vad gör ni i livbåten? Tänker ni överge fartyget och era passagerare? Jag beordrar er att vända om, ta repstegen upp på fartyget igen och göra er plikt. Nu! Gå ombord igen! För helvete!

Inne i byn är torghandlarna på plats sedan flera timmar. Francesco Schettino vet att byborna strax kommer att gå ut för att lördagshandla, stanna för att dricka sin espresso  – och  prata. Om honom.

Byns hjälte

Vissa kommer att hålla med den allmänna opinionen och kalla honom ”Kapten Ynkgrygg”. Han som styrde fartyget farligt nära ön Giglio för att imponera på en före detta kollega. Han som ”råkade snubbla i en räddningsbåt”, som gick i land, visslade efter en taxi och drog där i från medan tusentals passagerare fortfarande var fångade på det kantrade, läckande fartyget.

För andra är han orubbligt byns hjälte – utan honom kunde dödstalet på Costa Concordia ha varit betydligt högre. De är övertygade om att han trots sin initiala missbedömning av avståndet till klipporna gjorde den sista man­övern i god tro.

Men av sorlet på torget Alimuri kommer huvudpersonen inte att höra någonting.

Francesco Schettino måste ta sin espresso hemma. Med frun Fabiola och 15-åriga dottern som redan dagar efter katastrofen bloggade:

”Min pappa är ingen mördare.”

Klart är att han är en 52-årig kapten, som bott på den vackra Sorrentohalvön i hela sitt liv. Som vore han indränkt i marinad, sedan barnsben omgiven av hav och båtar. Släkting efter släkting har varit stolta sjömän och kaptener, enligt hans moster Laura.

– Jag är förkrossad. Det här är en förbannelse. Vi är en sjömanssläkt som alltid gjort vår plikt, har hon sagt till nättidningen Lettera 43.

Alltid ambitiös

Skammen och sorgen går omlott i Meta di Sorrento. Ju mer och ingående media rapporterat om olyckan, desto mer har byn slutit upp kring sin son.

Ett gammalt ordspråk har dammats av som säger att det är lätt att stå på land och döma den som vågat sig ut på havet.

Duktig. Ambitiös. Mänsklig.

Även så kan han tydligen beskrivas, mannen som fått proportionerna av ett monster.

Skyddas av kyrkan

En gammal kollega och barndomsvän har berättat att Francesco alltid varit den duktigaste, given att göra karriär på lyxrederiet Costa Cruises. En annan man som fick hjälp till anställning i fartygets kök har intygat kaptenens hjälpsamhet mot alla i byn. En tredje, hamnfunktionär, har påpekat kompetensen – att Schettino alltid toppat kaptenstesterna.

Till och med den högre makten skyddar honom.

I kyrkan Santa Maria del Lauro skakar Fader Gennaro på huvudet åt ”mobben” mot hans församlingsmedlem. Att offentliggöra mobilsamtalet från kustbevakningen var att mänskligt mörda kaptenen, menar han.

– Visst lät han som en feg hare. Men var vi där? Kan vi verkligen förstå vilken rädsla han kände? Vi har redan en massa döda, vill vi verkligen ha en till? Jag ska hälsa på honom och visa medkänsla endera dagen, deklarerade han för tidningen Il Secolo XIX.

Kanske knackar prästen på dörren redan i dag. Om han orkar förbi hindren. Sedan kaptenen fick poliseskort till sin husarrest är gatan bevakad av ett stort pressuppbåd.

Som fortsatt att rapportera pikanta detaljer. Positiva, negativa eller bara besvärande?

Samtidigt som räddningsinsatserna avbröts trädde kaptenens före detta chef, Mario Palombo, fram och sa att Schettino under sin tid som styrman var ”en skytmåns som körde fartyget som vore det en Ferrari.”

Skålade med kaptenen

Samma dag tycktes vinden vara på väg att vända när en passagerare som varit nära kaptenen under olyckstillfället intygade hans hjälteinsats. Men den 25-åriga moldaviska balettdansösen avslöjades i veckan som kaptenens privata fripassagerare. Dykare hade då funnit hennes kläder och tillhörigheter i kaptenens hytt. Mot bakgrund av dessa pikanta detaljer sitter Schettino nu i husarrest – hos sin bedragna hustru, ett öde säkert värre än han hade kunnat föreställa sig. 

I ett Youtube-klipp från kryssningens välkomstparty är Francesco Schettino omsvärmad som en honungsburk. Besättningsmännen trängs för att skåla i hans champagneglas.

Då spelades Verdis pampiga ”La Traviata” i bakgrunden.

Nu, bakom kaptenens gröna träport hemma i byn, är det dödstyst.

Väntar på rättegång

Kanske funderar han på om det var slumpen som gjorde att han hamnade just här, på en gata som döpts efter skyddshelgonet Kristoffer.

Även helgonet jobbade, enligt legenden, med att forsla människor över vatten, i hans fall en flod. En dag bad ett barn att få bli buret över vattnet och Kristoffer tog barnet på sina axlar.

Hade Schettino gjort detsamma hade han kunnat öppna sin port i dag och gå ut i byn som den hjälte han alltid varit.

I stället väntar hot om 15 års fängelse, ett stukat slut på kaptenssläktens rykte – och skilsmässa?

Det lär inte dröja länge förrän även Meta di Sorrentos torgstånd saluför senaste modet, en t-shirt med trycket ”Torni a bordo! Cazzo”.

Gå ombord igen! För helvete!

Så lyder översättningen.

Och det är ändå den rumsrena versionen.