Exfrun: ”Han är värd en andra chans”

helskärm

Telefonsamtalet kom som en chock.

För exfrun var dödsdömde knarksmugglaren, Ferry Linnbark, ett stöd i livet.

– Det är obegripligt. Det måste ha funnits en anledning till att han gjorde det här, säger exfrun till Aftonbladet, påtagligt rörd.

Klockan tio på fredagsförmiddagen ringde telefonen hemma hos Ferry Linnbarks exfru.

Beskedet om att hennes tidigare make dömdes till döden för knarksmuggling i Malaysia kom som en chock. 

– Det är svårt att beskriva hur det känns, säger hon.

Hon ursäktar sig och tänder en cigarett inne i radhuset några mil söder om Stockholm.

– Det måste ha legat något bakom. Omständigheter som kanske tvingade honom att göra det. Det är svårt att säga varför han gjorde det.

Hon förstår att han måste ta sitt straff men menar samtidigt att alla kan göra fel. Att alla har rätt till en andra chans.

– Vad som ligger bakom den här handlingen, vad som drev honom att göra det här, det vet jag inte. Gör man fel ska man få ett straff men det är inte rätt att ta andras liv.

Vänner parade ihop dem

Hon beskriver Ferry med orden snäll och omtänksam.

– Jag bryr mig om honom väldigt mycket, det är svårt att beskriva mina känslor, det är fruktansvärt.

Att de träffades var lite av en slump, berättar hon. Hon var ny i Sverige och asylsökande i slutet av 1990-talet. Vänner parade ihop de två även om hon först var tveksam.

– Jag var arg på män och inte intresserad.

Men efter att Ferry Linnbark hjälpt henne med boende när hon hotades att sova på gatan gav hon honom en chans, berättar hon.

– Han hjälpte mig och min son mycket i början och var verkligen ett stöd.

Efter att ha känt varandra i fyra månader friade Ferry. Äktenskapet varade i fem år.

Drev pizzeria och kafé tillsammans

Hon går ut ur köket och kommer tillbaka med två fotoalbum. Hon bläddrar lite bland bilderna och visar foton där de semestrar tillsammans i Ryssland. Men mest av allt är det bilder på Ferry från hans egna semesterresor.

– Det kanske är mitt fel, jag lät honom åka i väg ensam från början. Han hittade inte sig själv här i Sverige och jag jobbade jämt. Samtidigt var han väldigt mycket i sin egen värld.

Var han naiv?

– Ja, det var han nog. Det är inte helt omöjligt att han kan ha blivit lurad.

Under åren de var gifta, 1999-2004, drev de en pizzeria och ett kafé tillsammans i centrala Stockholm.

– Han tyckte mycket om mat, det ser du på bilderna, han var lite rund, säger hon och ler åt minnet.

Relationen beskriver hon som bra men tillägger samtidigt att de hade olika värderingar i livet.

– Jag jobbade mycket hela tiden för att få ihop pengar medan han ville resa.

Skulle ha hört av sig

Senast hon såg honom var våren 2009. Då var han på snabbvisit i Sverige för att förnya sitt pass innan han skulle tillbaka till Thailand.

– Han ringde och undrade om vi kunde ses.

De åt lunch tillsammans.

– Det sista han sa innan vi skildes åt var ”Vad som än händer så är du alltid min fru”, säger hon och höjer rösten för att orka berätta.

Hon svarade Ferry att han var tvungen att skriva minst var tredje månad för att berätta om nya livet i Thailand.

Fyra år har gått sedan dess och några vykort har inte kommit.

– Det tar några minuter att skriva ett vykort, han kunde ha skrivit och berättat, säger hon.