Aftonbladet

Dagens namn: Stella, Estelle

”Tänk om jag blir paralyserad”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-06-02

Yvonne Sjöqvist har chans på 15 miljoner.

Hon är sjukpensionär och hoppas att vinsten kan ge henne en mer normal månadsinkomst. I morgon är det dags för en nervös Yvonne Sjöqvist att skrapa Månadsklöver.

– Tänk om jag blir helt paralyserad och de måste lyfta ut mig.

Klöverveckan är igång. Varje dag skrapar någon Triss Månadsklöver. Och alla har chans att vinna 50 000 kronor i månaden i 25 år.

Tisdagen den 3 juni är det dags för Yvonne Sjöqvist, 57, från Gunnebo att skrapa. Hon är nervös och har gått igenom alla tänkbara scenarion.

– Tänk om jag blir helt paralyserad och de måste lyfta bort mig från studion, säger Yvonne och skrattar hjärtligt. Eller om jag välter lådan med alla lotter.

Yvonne och hennes dotter Åsa delar på vinsten. Det var Åsa som köpte och skrapade lotten.

– Hon tycker att hon har gjort sitt och skickar fram mig i tv, säger Yvonne.

De brukar spela på Lotto tillsammans och vid vinst köper de ibland Trisslotter. Tanken var att de skulle sluta köpa lotter och i stället använda vinstpengarna till restaurangbesök eller något annat trevligt. Men en dag i början på april köpte Åsa ändå en Trisslott som innehöll tre klöversymboler.

– Hon ringde mig och var helt hysteriskt, berättar Yvonne.

Åsa följer med sin mamma som stöd och står även för pep-talket. Yvonne är glad att hon är med men tvivlar kanske emellanåt på sin dotters stödjande förmåga.

– Tänk vad många som kommer att titta på dig, säger Åsa till sin mamma och skrattar.

Har ni någon taktik?

– Vi har bestämt allt innan. Då slipper jag fumla med det i alla fall, skrattar Yvonne.

Två själar – samma tanke

Yvonne kommer att ta lott nummer två i båda skrapen. Oberoende av varandra valde de varsitt nummer. Yvonne valde nummer två eftersom första barnbarnet föddes i februari. Åsa valde nummer två av samma anledning – hennes dotter föddes i februari.

– Vi vågar inte bryta det och jag behöver inte räkna så långt.

Yvonne är sjukpensionär sedan åtta år tillbaka. Först på 25 procent och nu på 75 procent.

Hon känner sig åtminstone pigg, och tiden har hon inga problem att fördriva.

– Jag påtar i trädgården, jag målar och så hjälper jag en vän med en bok som ska ges ut i höst.

I och med vinsten känner hon att hon kan få en trygghet och en normal lön.

– Det finns ju inga nitlotter.