Få koll på orden i trolldebatten

helskärm

Troll, klägg och påverkanskampanj. Vad betyder egentligen orden och begreppen som sköljer över oss efter avslöjandet om SD:s anonyma konton? TT bad en expert reda ut.

Efter TV4-programmet Kalla faktas avslöjande om att SD:s kommunikationsavdelning driver anonyma konton på sociala medier har debatten och det allmänna samtalet svämmat över av ord som trollfabrik, desinformation, påverkansoperation och klägg.

TT bad Andreas Önnerfors, medieforskare på Linnéuniversitetet och projektledare för medieinstitutet Fojos Faktajouren, att ge orden och begreppen en definition.

Trollkonto:

– Det är konton som utger sig för att vara något de inte är. De kan användas på olika sätt. Rent principiellt behöver begreppet inte ha något med innehållet på kontot att göra, men det är vanligt att det har det.

Trollfabrik:

– Det är att systematiskt använda sig av vilseledande identiteter, i påverkande syfte. Det finns ingen vetenskaplig definition kring om det krävs 20 eller 2 000 konton. Men det ska vara organiserat, som ett arbete. Det kvittar vad målet med påverkan är.

Påverkanskampanj:

– Det har tidigare varit förbehållet sådant som kommer utifrån och in, i avsikt att påverka. LVU-kampanjen exempelvis. Jag tycker det är olyckligt när det används i det här sammanhanget. Min åsikt är att vi behöver rena och skarpa definitioner. Att vi inte börjar slira med sådant som egentligen rör säkerhetsfrågor med inrikespolitisk opinionsbildning.

Desinformation:

Nationalencyklopedin definierar desinformation som ”ett medvetet spridande av osanna eller vilseledande uppgifter i syfte att påverka människors attityder, ställningstaganden och handlanden i en viss riktning.”

– Här är forskarna inte överens. Det vi är överens om är att det måste finnas en intention, en medveten spridning av falsk information. Men då hamnar man ofta i en debatt kring huruvida något var medvetet och vad som räknas som falskt, säger Andreas Önnerfors.

Klägg:

– I den här debatten är det kortformen för hela det politiska etablissemanget. Alla politiska motståndare, men också journalister, forskare och aktivister. Alla ses som del av samma rörelse.

Enligt Andreas Önnerfors går det i sammanhanget inte att gömma sig bakom humor, satir och parodi.

– Man kan inte säga ”jag bara skojade” som en strategi. Finns det en intention att skada någon? Det finns forskare som argumenterar för att även humor skadar. Ett skämt om Förintelsen, exempelvis, förtar inte ansvar. Man kan inte befria sig från ansvar om det man säger skadar andra människor, men hävda att det bara handlar om sin egna åsikt.