Teflonmobbarens nya rallarsvingar
Inte kört trots ny debattförlust för Donald Trump
Många dömer ut Donald Trump efter helgens vildsinta republikanska debatt i South Carolina.
Även med den generösa måttstock som fastighetsmiljardären brukar bedömas så anses han ha klivit över alla gränser.
Men Trump har dömts ut många gånger förr. Det finns skäl till varför det inte är kört för honom.
Bland så kallade experter är den allmänna meningen i USA att Donald Trump var debattens stora förlorare. Framförallt hans attack på familjen Bush där han skyllde terrorattackerna den 11 september 2001 på George W Bush anses vara ett ödesdigert misstag.
Hela hans sätt att debattera där han ständigt avbryter och delar ut personangrepp ifrågasätts. Hur länge ska det hålla innan folk tröttnar?
Det är fullt rimliga invändningar. Jag undrar själv precis samma sak.
Men vad kritikerna glömmer är att Trumps konkurrensfördel bland de republikanska kandidaterna hela tiden varit hans status som outsider och anti-etablissemang. Det är hans vilda rallarsvingar mot de traditionella politikerna och deras oförmåga att lösa samhällsproblemen som gjort att han i stort sett toppat alla opinionsmätningar sedan i somras.
Det och det faktum att han i motsats till övriga kandidater anses stå fri från mäktiga ekonomiska särintressen. Trump missar aldrig ett tillfälle att påpeka att han själv finansierar sin kampanj medan övriga tar emot bidrag från stora företag.
Hånar makten
Efter att följt kandidaterna i primärvalskampanjen under två veckor i USA och pratat med väljare är det uppenbart för mig att Trumps väljare inte har något emot att deras kandidat är en burdus mobbare så länge han riktar sitt hån mot makten. Tvärtom är det just detta den vita underklassen som känner sig bestulen på den amerikanska drömmen, vill höra.
Sällan har klyftan i USA mellan det etablerade samhället och de som känner sig missgynnade och utestängda varit så stor. Ett mått på det är att de etablerade experterna och medier såg Trump som en solklar förlorare efter debatten natten mot söndag, svensk tid. Medan omröstningar där vanliga människor deltog hade Trump som klar segrare.
Varje gång Trump får tillfälle att ösa sin galla över det politiska etablissemanget så verkar det gynna honom även om han i många andras ögon uppträder som en oresonlig bulldozer.
När Trump gjorde sitt numera ökända uttalande om att stänga gränserna för alla muslimer trodde många att han straffat ut sig själv som kandidat. Numera försöker de republikanska kandidaterna överträffa varandra i att vara tuffa mot invandrare.
Tefloneffekt
Det är uppenbart att Trump inte kan bedömas efter samma måttstock som man mäter normala kandidater med. Han har en teflonyta som gör att sånt som skulle döda andras kandidaturer bara rinner av honom. Ett skäl är att han är tv-stjärna, underhållare och affärsman snarare än politiker.
Under de många valmöten med Trump som jag följde i USA var det uppenbart att han utsett Jeb Bush till sin främsta hackkyckling bland de övriga kandidaterna. Vid varje möte talade han illa om och förnedrade Bush. Man fick nästan känslan av en personlig vendetta mellan de två. Eller så är det så enkelt att Trump identifierat Jeb som den långsiktigt farligaste av utmanarna eftersom han har den mest välfyllda kampanjkassan och därför ständigt ger sig på honom.
Skillnaden under den här debatten var att Jeb var den som gick till attack. Väl medveten om att han behöver sluta i den absoluta toppen i South Carolina om han ska bli den som verkligen kan utmana Trump om nomineringen.
Svårt vinna
New York-miljardären gynnas av det faktum att det republikanska fältet alltjämt är så splittrat. Inför veckans primärval i South Carolina är det fortfarande fem kandidater som har en rimlig chans att ta hem sitt partis nominering. Trump ligger på runt 35 procent i opinionsmätningarna medan de övriga fyra slåss om resten av väljarna och alla ligger på mellan 10 och 15 procent.
De lägger krokben för varandra medan Trump tuffar på.
Den excentriske fastighetsmiljardären har dock ett verkligt problem. Han har en väldigt stor del av de republikanska väljarna emot sig, långt större än någon av de övriga kandidaterna. En av tre republikanska väljare säger att de under inga omständigheter kan tänka sig att rösta på Trump.
När fältet väl minskas ner till bara två kandidater så innebär det att Trump får mycket svårare att vinna primärval och samla delegater till sommarens partikonvent. Om Trump inte lyckas vända de negativa siffrorna innebär det också att han får svårt att vinna ett presidentval i höst, ifall han skulle bli republikanernas kandidat.
Därför tror jag att Trump får mycket svårt att gå segrande ur den republikanska striden.