Oron gnager i Lukas, 8, inför utvisningen

Lisa Röstlund

Aftonbladet möter barnen som slängs ut med mamman som vanvårdat dem

HALMSTAD. Fosterföräldrarna beskriver hur Lukas, 8, bär sin oro i kroppen.

– Han förstår vad som håller på att hända. Han har börjat kissa i sängen på nätterna, säger kvinnan han kallar mamma.

Aftonbladet besöker syskonen som Migrationsverket nu vill utvisa till ett land där de inte kan språket, tillsammans med mamman som de under tre år skyddats ifrån efter att hon vanvårdat dem.

– Snälla, jag vill ladda ned en ny app!

Lukas, 8, hoppar upp i soffan mellan dem han kallar mamma och pappa, och sin lillasyster Natalie, 5, som stämmer in i hans envetna vädjan:

– Mamma, jag vill också.

Vid en första anblick tycks de vara en helt vanlig familj.

”Rör sig väldigt mycket”

Men ”mamma” beskriver hur Lukas förstår vad som håller på att hända. Han har börjat kissa på sig om nätterna, hemma i sängen i huset med utsikt över havet vid Tylösand. Och oron i hans kropp försvinner bara när han springer, cyklar, klättrar.

– Han har knappt några hela byxknän kvar. Han rör sig väldigt mycket, och det är ju bra i och för sig, säger "pappa".

I dag är de samlade hemma hos storasyster Anna, 11, som bor hos sin fosterhemsmamma Ina Ivanov i ett litet radhusområde närmare centrum i Halmstad.

Anna är svårt funktionshindrad och lider av återkommande epileptiska spasmer. Hon är nyopererad för sin höftledskula som gled ur led och orsakade sådan smärta att hon grät utan smärtstillande, berättar Ina Ivanov.

– Och den här flickan gråter aldrig annars, säger Ina Ivanov.

Måste ha hjälp

Hon läser upp sjukgymnastens schema för hur hälarna ska avlastas varje halvtimme och berättar hur Anna måste ha hjälp att äta och vändas dag som natt.

– Hon kan inte prata och jag vet egentligen inte hur mycket hon tar in. Men jag märker att hon mår bättre än förr. Hon har mindre spasmer. Hon är lugnare.

För tre år sedan hittades Lukas gråtande ensam på en cykel då han letade efter sin mamma som lämnat honom ensam att vakta sina systrar. Hemtjänstpersonalen som hittade honom följde honom hem. Där låg Anna på golvet, med kala fläckar på huvudet där håret var bortskavt. Och där fanns lilla Natalie som gick runt i sin egen avföring. Syskonen var undernärda och ”hålögda” och omhändertogs av socialtjänsten.

Under samtalet med ”mamma”, ”pappa” och fostermamman Ina Ivanov framkommer att barnen har fått erfara misshandel och ”värre än så” av styvfadern.

– Det har polisanmälts. Men ord står mot ord. Och mamman skyddar sin man. Hon har i samtal med oss sagt att det som hänt ”varit bra för Lukas”. Och hon beskyller Lukas för att vara den som orsakat att barnen tagits ifrån henne, eftersom han cyklade runt och grät. Det har han fått höra upprepat. Och det märks på honom att han är traumatiserad, säger ”mamma”.

Vill att många ska veta

Det märks enligt henne även att lilla Natalie varit med om saker, även om det ligger djupare inbäddat som kroppsminnen hos henne.

– Hon är rädd för mamman. Hon måste ha någon med sig för att våga träffa henne, och en tolk, eftersom hon inte förstår romani.

Lukas och Natalie störtar skrattskrikande in i det lilla rum vi stängt dörren till för att prata om det som barnöron inte ens ska behöva höra. Lukas har med sig fotografens stora systemkamera och vill fota alla. Han tar närbilder av sina systrar.

Under dagen har flera journalistteam träffat barnen. Deras familjer, som har bra kontakt, bor nära och träffas ofta för att syskonen ska få ses, vill att så många som möjligt ska få veta vad de här tre barnen står inför.

Migrationsverket har nämligen beslutat att den biologiska mamman ska utvisas till Serbien, tillsammans med Lukas och Anna. Lillasyster Natalie har en svensk pappa och är därför skyddad från utvisning av sitt medborgarskap.

Syskonen splittras

Verkets beslut togs trots att den biologiska mamman vanvårdat barnen och endast haft rätt att träffa dem övervakat två timmar varannan vecka. Trots att barnen varken pratar serbiska eller romani. Trots Annas svåra handikapp som kräver dygnet runt-vård och mediciner. Och trots att syskonen splittras.

Migrationsdomstolen slog fast beslutet, som åter överklagades. Men även Migrationsöverdomstolen höll med om att det var riktigt och kom med sitt slutgiltiga besked den 20 december.

På fredag ska mamman möta Migrationsverket för att få datum för utvisningen.

– Det skulle innebära döden för Anna. En plågsam död, säger Ina Ivanov.

– Lukas skulle drabbas oerhört, säger ”mamma” medan ögonen blir blanka.

– Det är svårt att prata om det här. Man vill så gärna säga när han smäller i kylskåpsdörren hemma och säger att han vägrar åka någonstans, att det är klart att han inte ska. Man vill så gärna skydda honom.

Veckor innan utvisning

Den biologiska mamman har begärt verkställighetshinder, vilket eventuellt kan fördröja processen. I annat fall är det bara veckor innan Lukas och Anna sätts på planet till Vranje, den serbiska staden ökänd för den oerhörda misär som romerna där lever i – i slumbaracker i utkanten av civilisationen, utan varken el, rinnande vatten eller toaletter.

– Vi hoppas att tillräckligt många vänder sig mot det här, så att de inte kan genomföra det, säger "mamma".

Nu börjar Natalie och Lukas bli trötta efter en lång dag.

Men Lukas spricker upp i ett leende medan familjen packar sig in i bilen, då vi föreslår att han ska bli fotograf.

Han har blicken.

Fotnot: Anna, Natalie och Lukas heter egentligen något annat.

Mängder av läsare hör av sig till Aftonbladet och vill på något sätt hjälpa barnen att få stanna.

Flera stödgrupper på Facebook, bland andra denna och denna, har startats för att stoppa utvisningen av syskonen. Där uppmanar man bland annat till att mejla protester till Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson.