Lille Martee och hans mor vid liv

Publicerad 2013-11-12

Martee, 10 månader, och mamma Marjourie är i säkerhet i Manila.

Nu oroar sig familjen i stället för pappa Martin, som är i tyfondrabbade Tacloban och inte går att nå:

– Det hade naturligtvis känts bäst om han också var tillsammans med dem, säger Ann-Christin Petersson.

Martees farmor Ann-Christin Petersson har tvingats följa de dramatiska händelserna på håll från Sverige.

Först tappade hennes son Martin Petersson, 43, kontakten med sambon Marjourie, 31, och parets lille pojke Martee, 10 månader. När tyfonen drabbade Tacloban, där Marjourie och Martee besökte hennes föräldrar, bröts alla förbindelser.

I söndags reste Martin Petersson från parets hem i Malaysia för att leta efter sambon och sonen. När tidningen Verdens Gang pratade med honom under tisdagsmorgonen i filippinska Cebu sade han:

– Jag måste ju leva på hoppet. Det är allt jag har.

Har inte nått Martin

Senare under tisdagen flög han vidare till Tacloban, och sedan dess går det inte att nå honom.

När Martins mamma Ann-Christin Petersson kom hem på tisdagseftermiddagen väntade glädjebeskedet från Marjourie i hennes mejlkorg:

"Hej. Tack gode Gud, vi är i säkerhet. Vi har precis landat här i Manila med ett militärplan. Jag såg precis ett mejl från Martin att han är i Tacloban, och jag är orolig."

"Köade i fem timmar för att komma ombord"

I ett mejl till Aftonbladet berättar Marjourie att Tacloban förvandlats till en "spökstad" och att all mat är slut.

"Döda kroppar låg överallt, hus var förstörda. Det fanns ingen mat till min bebis så jag var tvungen att hitta ett sätt för oss att ta oss ut ur Tacloban."

"Vi köade i fem timmar för att ta oss ombord på planet. Tack gode Gud att vi är i säkerhet. Vi hoppas att vi får se Martin snart".

Hon beskriver den fruktansvärda skräcken när tyfonen slog till mot staden i fredags.

"Vi hörde människor skrika på hjälp, vissa drunknade och vissa skadades av byggnader som förstördes."

Oroar sig för sonen

Ann-Christin är väldigt lycklig över att barnbarnet och svärdottern är i säkerhet, men oroar sig nu för sonen i Tacloban i stället:

– Det är helt underbart att de är välbehållna. Men det allra bästa vore naturligtvis om han också var tillsammans med dem, och hade kommit ut från Tacloban.

– Man kan inte beskriva det med ord egentligen, detta har varit en tid som skulle önskat att alla människor slapp genomlida, säger Ann-Christin.

Martin Petersson har bokat in sig på ett plan tillbaka från Tacloban till Cebu under onsdagen.

– Jag har med mig vatten och mat för ett dygn. Det är viktigt att jag har en returbiljett med mig, sade han till VG innan han flög till Tacloban.