Gunillas dotter sköts till döds: ”Jag kommer aldrig sluta kämpa”
Uppdaterad 2021-05-17 | Publicerad 2021-05-16
Jennie Tholander var 24 år när hon dödades med ett skott i pannan.
Hennes mamma har sedan dess i flera instanser försökt få Jennies pojkvän dömd för mord.
– Jennie var min enda dotter. Hon är den första jag tänker på när jag vaknar och den sista jag tänker på när jag lägger mig. Jag kommer aldrig sluta kämpa, säger Gunilla Tholander.
När Högsta domstolen i oktober i fjol sa nej till att ta upp Jennies fall gick luften lite ur Gunilla Tholander. Då hade hon drivit sin dotters död i de instanser som finns tillgängliga och hon insåg att straffet mot dotterns pojkvän – 6 år och 4 månaders fängelse för bland annat vållande till annans död – skulle stå kvar.
Snart är han en fri man igen.
– Han har då den lagliga rätten till mitt barnbarn men jag kommer att skrika och jag kommer att ställa till med ett jäkla liv för att mitt barnbarn ska få vara kvar i trygghet, säger Gunilla Tholander.
”Det går inte ihop”
Hon tänker på Jennie, och det som hände henne den 8 oktober 2019, varje dag. Hon jobbar långa dagar på en handelsträdgård utanför Västervik men hela tiden mal tankarna om den hon aldrig kan glömma.
För vem kan glömma sitt barn?
Det många hundra sidor långa förundersökningsprotokollet kan hon nästan rabbla i sömnen.
Gunilla undrar fortfarande hur man inte kan dömas för mord när man skjutit någon mellan ögonen.
Hon undrar över de hundratals avslitna hårstråna från Jennie som hittades i sovrummet.
– Jag förstår heller inte hur tings- och hovrätt tror att samme man som hade hotat att ta livet av henne oräkneliga gånger och som fruktade att hon skulle fly stan med sonen, ansågs ”sakna uppsåt”. Och framförallt undrar jag hur man kan få för sig att kolla om ett vapen är säkrat i ett litet sovrum där Jennie befinner sig. Det går inte ihop, säger Gunilla.
Kontrollerande och aggressiv
Jennie och hennes pojkvän träffades när hon var 14 år och han 13 år. Han var Jennies stora kärlek men Gunilla tycker inte att han förtjänade att få den.
Han tryckte ner Jennie, kontrollerade henne hårt och kallade henne en värdelös hora. Att få höra att hon var ful och äcklig blev till slut vardag. Även socialtjänstens utredning av paret visade att pojkvännen var kontrollerande.
”Utredarna uppfattar X som kontrollerande och han har en aggressiv och ifrågasättande attityd ...”
Först när Jennie fött deras son, 2018, fick hon styrkan att lämna honom och under ett års tid bodde hon och sonen på ett skyddat boende.
– Hon var en lugn och trygg tjej. Hon hade diagnoser i botten, självskadebeteende och panikångest och svårt med de sociala kontakterna. Men hon var teknisk och duktig och väldigt omtyckt. Hon var så älskad av så många men tyvärr förstod hon aldrig det själv.
Sköts i pannan
Tiden på det skyddade boendet var bra för Jennie menar mamma Gunilla. Men hon kanske också invaggades i en falsk säkerhet.
För när hon lämnade det i juli återupptog hon kontakten med mannen.
– Hon ville så gärna att han skulle få vara en del av sin sons liv och jag tror aldrig att hon slutade att älska honom. Tiden på det skyddade boendet gav henne en ny självsäkerhet men kanske gjorde det även att hon glömde bort hur illa det var innan, säger Gunilla.
Några månader senare var Jennie död. Hon hade skjutits mellan ögonen, mitt i pannan, med en pistol. I rummet bredvid befann sig den ett och ett halvt år gamle sonen.
Den då 23-årige pojkvännen har hela tiden menat att det handlat om en olycka. I larmsamtalen hörs hur han ber om hjälp:
”Jag måste ha en ambulans direkt, direkt, direkt. Min fru är skjuten i huvudet.”
– Vad jag vet så var det lugnt mellan dem en tid innan hon dog. Men när polisen kom hem och berättade att hon skjutits frågade jag om det var pojkvännen som skjutit och om hon skjutits i huvudet. Jag kände det i magen, säger Gunilla.
Dömdes inte för mord
Tingsrätten fann det helt fastställt att pojkvännen skjutit Jennie i huvudet och att det skottet tog hennes liv. Men de menade även att det inte gick att helt bortförklara hans egen förklaring, att han bara skulle kontrollera om vapnet var säkrat och att det hela var en olycka.
Rätten menade, på grund av avsaknaden av planering och att det skedde i en lägenhet där även gärningsmannens mamma, bror och hans egen son befann sig, att det inte var ett mord utan vållande till annans död. Att han direkt ringde larmcentralen var också en faktor som tingsrätten vägde in.
– För mig som mamma räcker det så klart inte. Att få höra att min dotters liv bara är värt sex år i fängelse. För mig, och flera med mig, var hon en person som inte går att ersätta.
Gunilla drev fallet vidare till hovrätten. Att göra det som privatperson när inte åklagaren är på din sida kan kosta mycket pengar om man förlorar. Och vare sig Gunilla eller maken är rika.
– Jag tänkte att jag får ta ett lån. Det är det värt. Men så startades flera insamlingar och vi fick in pengarna. När även hovrätten fastställde att det inte gick att döma honom för mord, och när Högsta domstolen valde att inte ta upp fallet, så gick luften lite ur mig. Men samtidigt kände jag att jag gjort det jag kan. Jag har kämpat för Jennie.
”Kommer aldrig glömma”
Gunilla har följt den senaste tidens debatt, om de mördade kvinnorna och politikernas löften om bättring. Hon känner att Jennie, det som hände henne och det livslånga lidande som hennes familj och inte minst hennes son kommer att ha, lätt glöms bort då hon inte är en av de officiellt mördade kvinnorna.
– Jag blir förbannad över att vår regering inte tar tag i det här. Det är som att de inte förstår. Hade det varit deras egen syster eller dotter eller mamma hade de nog reagerat men nu är det bara vi andra här ute i landet som drabbas. Det måste vara nolltolerans.
Gunilla Tholander vet att hon kanske aldrig kommer att få den juridiska upprättelse för Jennie som hon önskar. Men hon har inte gett upp.
Hon har startat en namninsamling i Jennies namn som i skrivande stund har över 15 000 namnunderskrifter. Förhoppningen är att kunna lämna in den till regeringen med ett krav på skärpta straff för de som dödar kvinnor.
– Jag kommer aldrig glömma Jennie eller låta andra göra det heller. Hon var en älskad person och hon finns inte längre för att en man bestämde så.
