Statsvetaren: Går mot extraval

helskärm

Regeringen och Centerpartiet (C) har passat bollen till Liberalerna (L) efter onsdagens besked att C backar i frågan om fri hyressättning.

Men syftar Annie Lööfs utspel till att lösa krisen?

C har av många pekats ut som det parti som bär skulden för den rådande regeringskrisen, säger Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet.

– Jag tolkar Annie Lööfs utspel som ett sätt att fördela skulden för att Sverige, som det ser ut nu, går mot ett extraval.

Lööf lägger skulden på Vänsterpartiet (V) som inte tillmötesgick regeringen och C:s bud i söndags. Men också på Moderaterna (M) och Kristdemokraterna (KD) som i samband med misstroendeomröstningen röstade nej till punkt 44, trots att de är för fri hyressättning, enligt Möller.

Ovanlig form av utspel

Vill man åstadkomma något så bör man dessutom förankra sina förslag hos dem som förslagen riktar sig till, framhåller han vidare.

– I vanliga fall gör man inte utspel på det här viset, utan pratar med varandra bakom stängda dörrar. Det har hon inte gjort.

Kort efter utspelet avvisade också L den nya samarbetsinviten.

”Liberalerna verkar för en liberal, borgerlig regering. Det är det bästa för Sverige”, uppger L:s ekonomisk-politiske talesperson Mats Persson i en skriftlig kommentar.

Samtidigt framstår ett extraval som ett mardrömsscenario för partiet, vars opinionssiffror sjunkit långt under spärren den senaste tiden.

– De har inte så mycket att välja på. Nyamko Sabuni konstaterar, vilket är rimligt, att Januariavtalet inte längre gäller. Hon har tidigare sagt att partiet inför nästa val vill ha en borgerlig regering.

Logiskt med extraval

Man kan inte räkna med att L är intresserat av en ny uppgörelse, säger Möller. Han understryker att en sådan förutsätter något slags samarbete med V, vilket är svårt att tänka sig.

– Ett extraval är en logisk konsekvens. Det har jag inte trott tidigare, men alltmer pekar mot det.

Sverige har ingen tidigare erfarenhet av extraval, vilket gör det svårt att svara på vilka effekter ett sådant skulle få, säger Möller.

– Ett scenario är att förtroendet för politikerna minskar generellt. Många tycker nog att partierna borde ha klarat av att hantera det här.

På samma gång befinner sig landet i ett nytt politiskt landskap, som tagit form de senaste åren.

– Partierna har inte förmått att anpassa sig till det när det gäller den typ av samarbeten som är nödvändiga. Problemet är att vi har väldigt många låsningar. Det är anledningen till den här regeringskrisen och att det tog så lång till att få en regering efter förra valet.

Väljarna får lösa problemet

Extraval kan vara vägen till en lösning, enligt honom.

– Man överlåter till väljarna att lösa problemet. Om de lyckas med det återstår att se. Men man kan ju föreställa sig att partierna noga kommer att överväga sina positioner i en extravalrörelse för att undvika att hamna i ett liknande läge.

Vägarna till ett extraval är flera. Antingen lyckas en samling partier bilda regering under talmansrundorna, eller så misslyckas de och ett extraval följer.

Sedan kan statsministern utlysa ett extraval på eget initiativ.

– Skulle Stefan Löfven och S komma till bedömningen att det är omöjligt att komma fram i en ny regeringsförhandling så är det kanske mer proaktivt att själv utlysa ett extraval.

Den största fördelen i det sistnämnda scenariot är man undviker en utdragen process, säger Möller.

– Den avvägningen måste S göra. Ser man en möjlighet att talmansrundorna resulterar i att man får fortsätta regera så gör man nog den bedömningen. Tror man inte det finns goda chanser så väljer man nog att utlysa extraval redan innan tisdagen.

Statsministern måste ge besked huruvida han avgår eller utlyser extraval senast tisdagen den 29 juni.