Klimatkrisen: Första filmade isbjörnsattacken mot ren
Uppdaterad 2021-11-02 | Publicerad 2021-10-31
Filmen med en isbjörn som simmar ikapp och dränker en ren är unik.
Den är ett bevis på klimatkrisens revolutionerande effekter för djurlivet i Arktis.
– Jag blev chockad, säger polarforskaren Izabela Kulaszewicz.
Förr jagade isbjörnar sälar från Nordpolens isar, även under sommaren. Men smältande isar till följd av den globala uppvärmningen har tvingat de utrotningshotade isbjörnarna att ta sig upp på land och ändra sina jaktmetoder.
Fram till 1970 jagade isbjörnar aldrig renar på Svalbard. Men fridlysning av renarna har gjort att det nu finns 22 000 svalbardsrenar, samtidigt som 300 isbjörnar bor året runt på ögruppen.
Flera tidigare rapporter under 2000-talet har visat att isbjörnar äter svalbardsren. Men dokumentationen av en isbjörns framgångsrika renjakt i novembernumret av den vetenskapliga tidskriften Polar Biology är den första i sitt slag.
Biologen och polarforskaren Izabela Kulaszewicz var på plats när isbjörnshonan gick till attack den 21 augusti 2020 alldeles intill den polska polarstationen i Hornsund på Svalbard. Svalbardsrenen rusade ner i havet, men simmades snabbt ifatt och dränktes av isbjörnen 25 meter från land. Allt fångades på film av polarstationens kock Mateusz Gruszka.
”Isbjörnen är överlägsen i triathlon”
– Jag blev chockad. Jag trodde att renar simmade bra, att isbjörnen skulle ha större problem att hinna ikapp. Men så var det inte alls, säger Kulaszewicz till tidningen Science.
Hennes kollega, ekologen Lech Stempniewicz som forskat i Arktis i över 50 år, överraskades också av havsattacken, men säger ett år efter händelsen:
– Isbjörnen är överlägsen i ett triathlon som består av löpning, simning och brottning.
Efter att isbjörnen bitit ihjäl och dränkt svalbardsrenen drog den upp bytet på land, där den åt 60 procent av renköttet på två timmar. Sedan lade den sig att sova i tolv timmar vid några klippor intill. Nästa dag fortsatte den att äta. Totalt åt den upp 80 procent av köttet, cirka 50 kilo.
Steven Amstrup, chefsforskare vid Polar Bears International, säger till tidningen Science:
– Det här är goda nyheter, åtminstone för de isbjörnarna på Svalbard. Det är en väldigt intressant observation, som kan vara kortsiktigt värdefull för ett antal isbjörnar. Men i längden tror jag inte att det räddar isbjörnarna.
