Deltar regeringen i hatkampanjen?

Aftonbladets chefredaktör Jan Helin: Är det alltså så att vi lever i ett land där regeringen vill begränsa yttrandefriheten?

Svenska staten har berättat för världen att du som svensk är chockad och bestört över en kulturartikel i Aftonbladet.

Regeringens sändebud fördömer också i samma uttalande Aftonbladets publicering.

helskärm

Har du vaknat i Iran? Nej, det är Sveriges ambassadör Elisabet Borsiin Bonnier i Tel Aviv som attackerar den svenska pressfriheten och yttrandefriheten.

Bakgrund:

Journalisten Donald Boström publicerade i måndags på Aftonbladets kultursidor en text om illegal organhandel.

Frågan har gjorts aktuell i en förundersökning i New Jersey, USA, denna sommar där det förekommer uppgifter om illegal organhandel i Israel.

Uppgifterna i sig är inte nya varken för Israel eller någon annan.

Det nya i Donald Boströms artikel är uppgifter från 1992. Under en reportageresa blev han då vittne till hur en ihjälskjuten palestinsk 19-årig pojke fördes tillbaka till sin hemby Imatin på Västbanken. Donald Boström såg och fotograferade hur liket var uppsprättat från magen och upp till hakan och grovt igensytt, likt ett obduktionsärr.

Pojkens palestinska familj är övertygad om att pojken plundrats på organ. En övertygelse de delar med fler familjer från det året. Donald Boström har intervjuat ett 20-tal familjer med liknande öden.

I artikeln återger han också en israelisk militär som avfärdar uppgifterna och säger att allt är palestinsk propaganda.

Aftonbladet tar inte ställning till sanningshalten i sakuppgifterna. Artikeln ställer i grunden frågan:

Varför var pojkens kropp uppskuren och ihopsydd? Om det var en obduktion – varför var den nödvändig när dödsorsaken var uppenbar?

Ett svar på den frågan från israeliska myndigheter vore önskvärt och är själva orsaken till att det fanns en relevans i att publicera artikeln.

Men för att denna fråga ställs i Aftonbladet, bäste medborgare, skäms du nu, enligt staten...

Några svar på frågorna har inte kommit. Vad som i stället kommit är en extremt hätsk kampanj mot Aftonbladets kultursidor där vi anklagas för antisemitism.

Så gott som samtliga israeliska media, de internationella nyhetsbyråerna, flera europeiska media och en mejlkampanj där det tickar in cirka 100 mejl i timmen till mig vräker ut sin avsky och anklagar mig för att ha tillåtit en publicering av en historisk och djupt antisemitisk bild om judar och blodtörst.

Den normalt seriösa tidningen Sydsvenska Dagbladet passar i stormen på att fullständigt tappa huvudet och kallar Aftonbladet för Antisemitbladet.

Det är makabra och skamlösa anklagelser. Kampanjen försöker ta spjärn i den fruktansvärda historien om övergrepp mot judar för att i ett tonläge uppskruvat bortom all intellektuell hederlighet och sans skrämma en nutida sakfråga av bordet:

Varför var pojkens kropp uppskuren och ihopsydd?

Finns det en koppling till uppgifterna om brottslig hantering av organ i Israel?

Varför kan inte israeliska myndigheter ge den palestinska familjen vars son man skjutit ihjäl ett sakligt och lugnande svar på deras anklagelse om organstöld?

Och om de inte har något svar, varför kan de inte svara att de ska gå till botten med uppgifterna?

I stället en hatkampanj mot frågeställaren.

I går eftermiddag sällade sig svenska staten till denna mycket tveksamma hållning till press- och yttrandefrihet. I ett mycket anmärkningsvärt uttalande som publicerades på Sveriges ambassads hemsida fördömde ambassadör Elisabet Borsiin Bonnier Aftonbladets publicering. Hon intygade också att svenskarna är ”chockade” över publiceringen och upplevt den ”motbjudande”.

När en ambassadör pratar är det regeringen som pratar.

Är det alltså så att vi plötsligt lever i ett land där regeringen vill begränsa yttrandefriheten genom att fördöma enskilda artiklar?

UD:s presschef Anders Jörle bedyrar nu att Elisabet Borsiin Bonniers uttalande var ”ett lokalt initiativ” och att UD inte skulle gjort samma sak eftersom man respekterar yttrandefriheten.

Då återstår frågan:

Vad gör regeringen med ambassadör Elisabet Borsiin Bonnier, som uppenbarligen är mer upptagen av att stryka en vulgäropinion medhårs än av svensk yttrandefrihet?

Och vad säger Carl Bildt?

Här är artikeln som utlöste stormen