Aftonbladet fällt av PoN

Pressens opinionsnämnd har i beslut den 4 december 2012 klandrat Aftonbladet för att ha grovt brutit mot god publicistisk sed.

Den 10 april 2011 publicerade Aftonbladet en krönika av Jan Guillou. I krönikan påstods polisen A (namnet angavs) ha fabricerat bevismaterial och ljugit inför rätta. Efter anmälan av A klandrade Pressens Opinionsnämnd Aftonbladet för att grovt ha brutit mot god publicistisk sed.

När detta beslut blev känt publicerades den 12 februari 2012 en ny krönika av samme skribent där samma påstående upprepades ett flertal gånger.

Krönikan anmäldes av A. Han menade att han återigen utpekades som grovt kriminell genom att ha fabricerat bevismaterial och ljugit inför rätta. Påståendena var både grovt kränkande och osanna.

Tidningen anförde att Guillou i sin nya krönika argumenterade för att det var korrekt att uttrycka sig som han hade gjort i den fällda krönikan och menade att det låg till som Guillou skrev i krönikan; anmälaren hade lämnat oriktiga uppgifter i rätten.

PO:s bedömning

PO ansåg att tidningen skulle klandras och hänsköt ärendet till Pressens Opinionsnämnd. Skälen var följande.

Rättsprocesserna runt Thomas Quick/Sture Bergwall är några av de mest uppmärksammade i svensk rättshistoria. När detta skrivs är den offentliga debatten intensiv, inte minst efter publicerandet av journalisten Hannes Råstams bok Fallet Thomas Quick och förre justitiekanslern Göran Lambertz utspel att han fortfarande tror att Quick är skyldig till flera av morden han fällts för.

För den pressetiska bedömningen av Aftonbladets krönika står följande principer i fokus:

Den pressetiska bedömningen tar inte ställning i skuldfrågan, det är en fråga för rättsväsendet. Den etiska bedömningen handlar om formuleringarna i krönikan förorsakat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada. Ytterst handlar det om huruvida det finns grund för de påståenden krönikören nu upprepar.

I bedömningen kan bara uttalanden och skrivelser som förelåg vid publicerandet av krönikan vägas in. Därigenom faller tidningens hänvisning till chefsåklagare Jonas Almströms skrivelse bort. Den blev offentlig en månad efter att krönikan stått att läsa i Aftonbladet.

Gemensamt för samtliga skrivelser och domstolsbeslut som krönikören och tidningen hänvisar till är att det förs fram kritik mot de förundersökningar som domstolarna fått ta ställning till. Kritiken är ofta skarp, som till exempel när tf chefsåklagare Bo Lindgren skriver att ”Jag kan inte se att originalfilmerna medger sådana slutsatser som uttrycks i domen” (vallning i samband med utredningen av mord på Trine Jensen).

Samtidigt finns det inte någon utredare i det åberopade materialet som beskyller anmälaren för brott. Det är en skillnad på att påtala brister i en förundersökning och att konstatera att brott begåtts av dem som är ansvariga för den.

Fortfarande har frågan om grovt tjänstefel och mened från anmälarens sida endast prövats av Justitiekanslern (2006) och Riksåklagaren (2009), utan att de funnit skäl att inleda förundersökning i frågan.

Det påstående som Aftonbladet nu upprepar, A ”som fabricerat bevismaterial och ljugit inför rätta”, går längre än att konstatera brister. Åtgärderna ”fabricera” och ”ljuga” innebär handlingar som sker med vett och vilja. Formuleringarna i krönikan måste därför förstås som brottspåståenden om tjänstefel och mened.

Att utan tillräckliga belägg, förbehållslöst och utan reservationer, konstatera att en utpekad person begått brott är att gå över gränsen för vad som är pressetiskt godtagbart. Aftonbladet bör därför klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.

Pressens opinionsnämnds beslut

Pressens Opinionsnämnd gjorde samma bedömning som PO och fann att Aftonbladet skulle klandras för att ha grovt brutit mot god publicistisk sed. Beslutet i dess helhet finns tillgängligt www.po.se.