Chatta: Hur minns du Gunilla Bergström?

Min barndomshjälte Alfons, som lärde mig att sätta ord på känslor. Kändes alltid så förlösande att lära sig nya ord och att kunna uttrycka sig då det var svårt med tre språk samtidigt. En lättnad när man kippar efter ord. Tvingade min mamma att låna och läsa alla böcker på knagglig svenska. Kanske rättade jag henne ibland, men det gjorde ingenting. Bästa jag visste. Blev lugn. Memorerade vartenda ord och kände med Alfons som när han var pirrig över att börja skolan eller kände skam och skuld över att ha slagit någon. Gillade inte Disney, ville bara veta mer om Alfons Åbergs upptåg

(inlägg1)

och titta på de fina illustrationerna. ' Fick mig att älska böcker och berättelser. Jag ska bara, jag ska bara♥️'. Tack Gunilla Bergström för det. Du är en bra kompass, och det är inte lätt att vara.

Heligt för mig. Du och dina berättelser förblir tidlösa.

(inlägg 2)

Hallå där på andra sidan Gunilla.

Tack för Alfons Åberg 🙏

Skrev in uttrycket ”ska bara” Genialt i en barnbok då det verkligen används ofta av vuxna när barn pockar på uppmärksamhet. Jag hör mina barnbarn säga -Nu låter du som Alfons pappa ❤️