Blandskog effektivast mot barkborrar
Publicerad 12.11
Kortare omloppstid, det vill säga tid mellan skogsplantering och avverkning, samt blandskog är bästa receptet för att minska skogens känslighet för barkborrarnas framfart. Det visar en ny studie vid SLU.
Med klimatförändringarna kan situationen i skogarna med barkborrarnas angrepp bli ännu värre. Varmare och torrare livsmiljöer i skogarna spås leda till ännu fler angrepp i framtiden, rapporterar Forskning.se.
I en studie har SLU undersökt hur skogen kan bli mindre känslig för granbarkborrar.
– Vi simulerade fem olika skötselstrategier och såg då att det bästa sättet att bemöta angreppen är att minska antalet stora granar i landskapet. Det här beror sannolikt på att granbarkborrarna föredrar att bygga sina bon i granar med större diameter så att de får större svängutrymme att lägga ägg och larverna lättare kan utvecklas, säger Teresa López-Andújar Fustel som är doktorand vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i ett pressmeddelande.
Blandskog effektivast för att hindra utbredning av barkborren
Forskarnas simuleringar, som gjorts med hjälp av datamodellering, undersöker hur skogen kan utvecklas med olika skötselmetoder under kommande 70 år. Förutom att rikta in sig på att minska granbarkborrarnas framfart undersöktes även effekter på virkesproduktionen. I Sverige brukas nästan all skog med så kallat trakthyggesbruk. Det innebär att skogsskötseln följer ett cykliskt förlopp med olika faser där träden avverkas i genomsnitt mellan 85 år i södra Sverige och 104 år i norra Sverige.
Resultaten visar att kortare omloppstid, det vill säga tid mellan skogsplantering och avverkning, samt blandskog var bäst för att minska skogens känslighet för skalbaggarnas angrepp.
– Utöver risken för granbarkborreangrepp finns mycket annat att ha i åtanke vid skogsskötsel, inte minst när det gäller risk för den typ av skador som väntas öka i takt med att klimatet förändras. Det är alltså viktigt att tänka framåt kring skogsbrukandet och finns mycket forskning som visar att just variation är en nyckelfaktor för det, säger Jeannette Eggers, skogsforskare vid SLU.