AFTONBLADET AVSLÖJAR: Synen på islam delar SD
Uppdaterad 2014-03-25 | Publicerad 2014-03-24
Diskrepansen har
blivit större i partiet på senare år
Kvinnor i burka ställs mot svenska pensionärer med rullator.
Sverigedemokraternas antimuslimska politik har blivit allt hårdare sedan mitten av 2000-talet – men orsakar också interna strider.
– Diskrepansen har blivit större i partiet på senare år, säger partiets chefsideolog Mattias Karsson.
Linus Bylund säger sig hata Kent Ekeroth och hänvisar till partikamratens extrema hållning gentemot islam.
Men antimuslimsk retorik har funnits i partiet sedan dess barndom. Fast då var islam bara en av många fiender på partiets lista. Först i mitten av 2000-talet, då Jimmie Åkesson tillträdde som partiledare, började muslimer att pekas ut som det absolut största hotet mot Sverige.
Enligt religionsprofessorn Mattias Gardell, författare till boken Islamofobi, använde sig SD av antimuslimsk retorik för att tvätta bort sina nazistiska och antisemitiska rötter.
– Det var ett sätt att bli mer rumsrena helt enkelt, eftersom antisemitism inte funkar bland allmänheten i dag, men antimuslimska stereotyper fortfarande kan gå hem, säger han.
SD:s starkaste fästen finns i mindre kommuner och på landsbygden. Det rimmar, enligt Mattias Gardell, mycket väl med opinionsmätningar som gjorts gällande inställningen gentemot islam och muslimer.
– I storstäder finns inte alls den islamofobi som man ser bland främst män på landsbygden. Det tycks sammanhänga med att människor i storstäder i större utsträckning har arbetskamrater, skolkamrater och vänner som är muslimer. Vilket i sin tur underminerar påståenden att alla muslimer är på det ena eller andra negativa sättet.
Retoriken ännu råare
Inför valet 2006 korsklippte SD bilder från terrordådet i London med den amerikanska tv-kanalen Fox snedvridna inslag om Malmö i sin valfilm.
Budskapet var tydligt: Här är vår huvudfiende.
Samma år gick Kent Ekeroth med i SD. Han har profilerat sig som partiets ”islamkritiker” nummer ett. Inte för att sådana har saknats, men enligt flera källor har retoriken blivit ännu råare sedan han gick med.
Han har själv förklarat att hans inställning till muslimer grundlades redan som barn. Då ”insåg han problemet med massinvandring och muslimerna”, berättade han i tidsskriften Judisk Krönika.
”De” kom fram och bråkade med honom när han satt på rasten och läste.
När han blev lite äldre drömde han om att uppfinna botemedlet mot cancer och använda miljarderna för att rädda regnskogar och tigrar. Med en del av pengarna ville han starta medier för att ”de skulle tala om för problemen med invandringspolitiken”, berättade han i Judisk Krönika.
Tillsammans med brodern Ted Ekeroth startade han en anti-islamiseringsfond 2007.
2009 höll han det brandtal om islams tusenåriga krig mot kristendomen som satte tonen för valkampanj 2010. Det talet refererar Linus Bylund till när han pratar om sitt hat mot partikollegan.
”Diskrepansen har blivit större”
Ett år senare hade retoriken hårdnat än mer. I sin omtvistade valfilm ställde SD muslimska kvinnor i burka mot etniskt svenska pensionärer med rullatorer.
Ekeroth är dessutom mycket aktiv i den muslimfientliga ”counterjihad-rörelsen”. Han hamnade i blåsväder efter att ha bjudit in den kontroversielle miljonären Alan Lake från England till ett antiislamistiskt seminarium i Malmö 2009 (en person han senare tog avstånd ifrån). Han såg även till att en av de mest kända muslimhatarna, amerikanen Robert Spencer, gästade SD i Almedalen.
Mattias Karlsson, som beskrivs som SD:s chefsideolog erkänner att det finns olika falanger i partiet – vissa vill bara prata om islam och anser att det är primära problemet. Andra vill absolut inte att islam ska nämnas.
– Diskrepansen har blivit större i partiet på senare år. Jag personligen står mittemellan. Min roll är att försöka balansera olika intressen och hyvla av kanterna i båda riktningarna, säger Karlsson.
Han säger att radikal islam kan jämföras med nazism. Med betoning på ”radikal”. Och flera gånger under samtalet återkommer han till hur svårt ämnet är. Att man först måste definiera islam, att det finns muslimer som kanske firar ramadan men i övrigt ”lever som vilken svensk som helst”.
Men flera av hans partikamrater bryr sig sällan om nyanserna när de uttalar sig offentligt om islam.
Till Svenska Dagbladet har Ekeroth sagt att man inte kan göra skillnad mellan moderat och radikal islam.
”Man kan vara färgad av de värderingar som råder utan att man är bokstavstroende. Den muslimska ideologin har format muslimernas beteende”.
I januari 2011 skrev tidningen Sydsvenskan att det årets förstfödda barn i Malmö hette Mariama Ahmed. Ekeroth kommenterade på sin blogg:
”Första barnet i Malmö 2011 heter föga förvånande Ahmed i efternamn. Symptomatiskt för Malmö, symptomatiskt för islamisering, symptomatiskt för den demografiska bomben”.
”Jag förstår att de ser vår kritik”
Dessa och andra generaliserande uttalanden har fått SD:s kritiker att tala om en retorik som påminner om nazisternas på 1930-talet. Fast i dag är det muslimer och inte judar som skuldbeläggs kollektivt.
– Stora grupper identifierar sin identitet och kultur med islam, och jag förstår att de ser vår kritik som ett personligt angrepp. Men det är lätt att illustrera att det finns olika kulturer och att de inte alltid är lätt förenliga genom att peka på den fundamentalistiska delen av islam. Det är en stor skillnad mellan den genomsnittlige svensken och en bokstavstroende muslim, säger Karlsson.
Men efter Utöya började Ekeroth bli en belastning för partiet, har flera källor berättar. Hans antiislamiska retorik låg för nära det som stod i Breiviks manifest. Han ska ha fått order om att ligga lågt.
Mattias Karlsson förnekar att sådana order ska ha utfärdats.
– Vi har vid flera tillfällen påtalat för personer i partiet som vi tycker har uttryckt sig onyanserat om islam, men även andra frågor, att de måste tänka på hur de uttrycker sig och att de måste förhålla sig till partiets officiella ståndpunkter och partiets kommunikationsplan.
Flera Sverigedemokrater som Aftonbladet har talat med är kritiska mot Kent Ekeroths sätt att uttrycka sig. ”Det bara bidrar till att splittra landet”, som en högt uppsatt person uttrycker det.
Men få vågar uttryckta kritiken öppet.
Det finns en utbredd bild inom partiet om att Kent Ekeroth har skyddad ställning. Ett bevis för det, enligt kritikerna, är att han kom lindrigast undan i samband med järnrörsskandalen.
”Försvinner han, försvinner många röster”
En annan sak som sticker många i ögonen är att riksdagsmannen Thoralf Alfsson alldeles nyligen blev petad från riksdagslistan för vad han har skrivit på sin blogg medan Ekeroth som i mångas ögon skriver lika grova saker får sitta kvar.
– Det är ingen hemlighet att Thoralf och vi har olika syn på hur man kommunicerar utåt. Min uppfattning är att Kent inte visat på en sådan ideologisk avvikelse att han förtjänar uteslutning. Däremot har han uttryckt sig jävligt onyanserat vid flera tillfällen och skrivit saker i affekt, säger Mattias Karlsson
Men till skillnad från vissa andra är Ekeroth lyhörd och bra på att ta till sig kritik även ”han inte är inte är världsbäst på att komma ihåg den under en längre period”, enligt Karlsson. Han vill också gärna lyfta fram Ekeroths riksdagsarbete. ”Han har lagt flera motioner förra året än hela V:s riksdagsgrupp tillsammans”.
Kritikerna talar dock i tysthet om andra skäl varför partiet inte vågar sparka Ekeroth.
– Försvinner han, försvinner många röster, säger en person.
– Det finns en rädsla att Ekeroth själv startar ett eget parti, berättar en annan.
Flera personer har berättat att den öppna fientligheten mot islam och muslimer bottnar i att där finns många röster att hämta. Mattias Karlsson förnekar att islamhatet är en del av partiets strategi.
– Men islamfrågan sätter fingret på vad vi anser är en del av problemet som vi ser det med mångkulturalism och massinvandring. Det blir en tacksam fokuspunkt, säger Mattias Karlsson.
Även om SD på senare år har försökt bredda sin politik och fokusera på andra sakfrågor tror Mattias Gardell att antimuslimsk retorik kommer vara en central del av partiets propaganda även i framtiden.
– Om man ska teckna någon slags bild av hur det ser ut i Sverige i dag kan man säga att den islamofobiska opinionen sjunker undan, men den är fortfarande stark på vissa håll och den gruppering där antimuslimska tendenser är starka har också en väldigt aggressiv ton. SD kommer att stå fast vid den antimuslimska politiken. De har förstått att det var det som vann valet för dem.