Vill inte se sina händer

4-åriga Leylas pappa: Hon har mardrömmar varje natt

Det har gått en vecka sedan Leyla, 4, fick händerna söndertrasade på dagis.

Nu vågar hon inte titta på dem.

– Hon drömmer mardrömmar varje natt. Hon drömmer om bomben, säger flickans pappa vid sjuksängen.

Förra onsdagen lekte Leyla i sandlådan på Solbackens förskola i Sköndal, söder om Stockholm. Då exploderade bomben i hennes händer.

– Jag är fortfarande chockad. Det känns fruktansvärt. Jag har inte vaknat ur det än, säger Leylas pappa när Aftonbladet möter honom på sjukhuset.

Morfin mot smärtorna

Flickans händer är svårt brännskadade. I flera dagar var de fixerade i gips och upphängda i ställningar. Huden är borta på vänster handflata, högertummen slets nästan av helt.

Nu får hon morfin mot smärtorna och är kopplad till en droppställning.

Nallarna finns där som tröst.

– Hon tycker att det är obehagligt när vi lägger om bandagen och byter dropp, men det går bättre när hennes mamma sitter bredvid och hjälper till, säger Leylas sköterska.

Händerna har opererats i tolv timmar och läkarna har lyckats rädda tummen. Nu är de försiktigt positiva och tror att hon kan bli återställd.

– Rehabiliteringen kommer ta minst ett år och hon behöver ytterligare en operation. Det blir en lång process, säger pappan.

Själv vill Leyla inte se sina händer. Hon tycker att de ser hemska ut. Före olyckan var hon en jätteglad tjej, hon har haft en bra sommar och varit ute och lekt och badat varje dag, men nu går humöret upp och ner.

– Hon drömmer mardrömmar varje natt. Hon drömmer om bomben, att hon inte vill hålla i bomben och att hon inte vill förlora sina händer. Häromnatten drömde hon att någon här på sjukhuset gav henne en bomb.

Är inte trygga

Leylas pappa knyter sina egna händer när han berättar. Orden stockar sig och han stryker bort en tår.

– Leyla är en väldigt snäll, kärleksfull och charmig tjej, jag har inte träffat någon som inte älskar henne. Hon blir glad när syskonen

kommer. De leker och har roligt, men plötsligt kommer minnena fram och de börjar gråta.

Känner ni er trygga med att bo kvar i Sköndal?

– Jag känner mig inte trygg, jag är väldigt orolig.

I går när jag kom hem var glaset i vår portdörr trasigt, de kom och lagade det klockan tolv på natten. Men jag har inte haft tid att tänka på vad vi ska göra.

”För sent för oss”

Han säger att han funderar mycket över 15-åringen som sitter anhållen för att ha placerat ut bomben. Men hur mycket han än funderar kan han inte förstå.

– Jag vill inte den som har gjort det här något illa, jag har inga tankar på hämnd. Det enda jag vill är att de gör förbättringar på dagis. Att de tar morgonrundor, sätter upp kameror och tar säkerheten på större allvar.

– Nu bevakar de området. För oss är det för sent.