Dejtingsåpornas bästa – alternativt värsta – tid är nu
Är det genrens glansperiod eller rena rama medeltiden vi ser?
TV-KRÖNIKA Netflix gör en svensk version av ”Love is blind”, Prime Video hoppas på hetta i bastun och både SVT och TV4 satsar på matchmaking för mogna.
Vi är tydligen inte redo att göra slut med dejtingsåporna än.
Visst finns det undantag, men rent generellt har dejtingsåporna många skavanker.
De befäster stereotypa könsroller. De drivs av tillspetsad dramatik, dålig kommunikation och arrangerade konflikter, vilket är precis vad relationer i regel inte bör byggas på.
De hycklar, de är ytliga, och de ger en bedräglig bild av att det är lätt, och går snabbt, att hitta den rätta.
Dessutom visar den rätta sig ju nästan alltid vara fel.
Ingen annan tv-genre är så usel på sitt jobb som dejtingrealityn. Cv:t är något av en katastrof. Av alla som letar efter kärleken i tv är det få som hittar den, och ännu färre som lyckas behålla den.
Ändå får genren hela tiden fortsatt förtroende och nya gig. Och medan dejting-tv:n kan spåras så långt tillbaka som åtminstone 1965, då ”The dating game” (som på 90-talet blev svenska ”Vem tar vem” med Lill-Babs) hade premiär, har vi de senaste åren sett en verklig renässans.
Om det nu är rätt ord.
Man skulle också kunna kalla det för rena rama medeltiden. Med arrangerade äktenskap (”Gift vid första ögonkastet”, ”Indian matchmaking”, bland annat), ordlösa parningsritualer i vildmarken (”Love in the jungle”), folk som dejtar i groteska djurmasker (”Sexy beasts”), slavmarknadsliknande bedömningar av kroppar i allmänhet och könsorgan i synnerhet (”Naked attraction”) och kyskhetsbältet i ny tappning (”Too hot to handle”).
Hur som helst säger boomen förmodligen något om vår samtid.
Som att genrens kombination av reality, såpopera och gameshow är perfekt för en tid där gränsen mellan verklighet och fiktion har suddats ut av sociala medier. Att dejtingappar har gjort det helt naturligt att uttalat välja och vraka bland dem som står till förfogande.
Och att det moderna tvåsamhetsprojektet har blivit så svårt att folks behov av att få tro på kärleken, även om den är iscensatt, är större än någonsin.
Bara under 2022 har vi, bara bland svenska produktioner, sett ”Vi eller aldrig”, ”Älskar, älskar inte”, ”Bachelor”, ”Bachelorette”, ”True love”, ”Gift vid första ögonkastet”, ”Naked attraction”, ”Kärleken flyttar in”, ”Första dejten”, ”Sexy hands”, och naturligtvis långköraren ”Bonde söker fru”.
Snart börjar Prime Videos ”Heta hjärtan”, där de dejtande utför utmaningar i en allt varmare bastu. Och 2023 kommer både SVT:s ”Hotell romantik”, för 65-plussare, och TV4:s ”Min mamma, din pappa”, för singelföräldrar med ”halvvuxna barn”.
Och självklart gör Netflix en svensk version av ”Love is blind”. Superhiten från coronapandemins första månader, som går ut på att deltagarna prat-dejtar och bara får se varandra efter ett eventuellt frieri.
Det spelar ingen roll hur folk ser ut, är alltså poängen.
Ändå är alla som är med svinsnygga.
Av en ren händelse? Eller för att Netflix är högst medvetna om att kärleken inte alls är blind, och att snygga människor säljer bättre?
Man vet vad man misstänker.
FJELLBORGS FAVORITER
The sex lives of college girls
Charm, pilsk humor och fyra huvudrollsinnehavare med fin kemi och roligt samspel. Mindy Kalings och Justin Nobles dramakomedi om en grupp festliga och förvirrade collegetjejer i Vermont är tillbaka med en lovande andra säsong på HBO Max.
Wednesday
Jag hade väntat mig något mer, och framför allt något mer originellt, av Tim Burtons Netflix-serie om den ljuvliga figuren Wednesday Addams. Men sevärd är den i alla fall, tack vare en lysande svartsynt och sarkastisk insats av Jenna Ortega.
Pörni
Julen står för dörren i säsong tre av Viaplays mysiga, ömsom söta och ömsom salta vardagsserie om den frånskilda tvåbarnsmamman och sörjande socialarbetaren Pörni. Lite som en norsk ”Better things”, av och med Henriette Steenstrup. Start den 27 november.
Hitta fler av Fjellborgs favoriter på tv.nu