Vill SVT bekämpa – eller befästa – fördomar?
”Tre pappor” balanserar på gränsen till parodi
TV-KRÖNIKA SVT:s ”Tre pappor” är inte en humorserie. Men den känns lite som en sådan.
Om mjuka, moderna män som har gjort medvetenhet till en sport de tänker briljera i.
Det sägs att det är svårt att vara man nu för tiden, och sitta i kläm mellan den traditionella mansrollen och mer moderna krav, förväntningar och värderingar.
SVT tar såklart sitt public service-ansvar och nystar, efter vårens ”Ta det som en man” med Bianca Kronlöf, nu vidare i mansrollsfrågan med ”Tre pappor”.
En dokumentärserie om vännerna Jonas Mandelstam, Jon Oskarsson och Linus Lundkvist, som har fått barn och nu har som mål att bli de bästa tänkbara papporna.
Så långt, inga som helst ovanligheter.
Men Jonas, Jon och Linus är… något utöver det vanliga. Får man nog ändå lov att säga.
De representerar en svensk människoart vars naturliga habitat är Södermalms kafévärld, mellan surdegshotell och könsneutrala förskolor, och sällan återfinns utanför den.
De talar ett eget språk, i både bildlig och mer bokstavlig bemärkelse, med mycket svengelska, och ljudeffekter som ”yeah” och ”wow”. De pratar mycket om energier, de verkar extremt förtjusta i, faktiskt direkt besatta av, att dricka kakao (eller choklad som vi andra brukar säga), och de umgås nakna även utanför bastun. När de till exempel gör armhävningar.
Serien om dem tar avstamp i ett häcklat videoklipp som dök upp på nätet för två år sedan, där de bjöd in till ett ”papparetreat” där de skulle ”ha eld”, dansa – och dricka kakao. Sedan får vi lära känna dem bättre, både en och en och tillsammans, medan de planerar det nya papparetreat som vi i det sista, och roligaste, avsnittet sedan får följa med på.
Där någonstans, bland trummor, lasersvärd, kakaoceremonier, turer till öppet hav för att ”ljuda lite” och gemensamma joggingturer med löptekniken ”tipptapp” (à la ”Tomtarnas julnatt”), finns fröet till vad som skulle kunna bli en riktigt bra parodiserie.
Och jag börjar fundera på om SVT med ”Tre pappor” verkligen, på riktigt, vill få folks fördomar om så kallade mjuka män att komma på skam. Eller om de kanske själva inser att de tvärtom snarare befäster dem. Men kör ändå för att det finns potential till en snackis här.
Jag får också en smygande känsla – inte minst när en av de tre vännerna börjar prata om hur privilegierad han är eftersom han inte bara är vit och man, utan dessutom både lång och vacker – av att det här överhuvudtaget inte har speciellt mycket med att vara en bra pappa och partner att göra. Utan att det bara är ett nytt sorts manligt fåfängeprojekt, där jaget står i centrum och navelskådning på hög nivå har blivit en sport det gäller att vara bäst på.
”Få ifrågasätter en mammagrupp, men när mansgrupper med mjuka värden poppar upp blir de ofta förlöjligade”, står det i pressmeddelandet.
Som om någon i en mammagrupp – i vilka småbarn som gapar, bajsar på sig och hänger i kjolarna brukar vara ett tämligen centralt inslag – skulle ha tid att ligga utslagen på golvet efter att ha druckit för mycket kakao, och filosofera över sig själv och sitt komplicerade föräldraskap. Tänker jag.
Följ TV-Koll på Facebook för full koll på allt inom tv