Kylig kärlekshistoria
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-12-26
”Selma” borde ha varit ett avsnitt längre
När SVT Drama traditionellt gör nedslag i den svenska historien, har turen kommit till Selma Lagerlöf.
”Selma” är gediget hantverk, mycket välspelat och kunde gott ha fått vara ett avsnitt längre.
Public service-tv plöjer ned rätt många miljoner varje år på ett historiskt kostymdrama
lagom till julhelgen. Så med all rätt har folk åsikter om dem. Fast ibland tycks folk vilja reta upp sig. Som när actionserien ”Snapphanar” (2006) blev utskälld för att skåningar pratade skånska.
Tror inte ”Selma” kommer att väcka så starka reaktioner, även om författarinnans största beundrare redan protesterat mot att hon skildras som lesbisk.
Där trodde jag nog manusförfattaren Åsa Lantz och regissören Erik Leijonborg skulle gå ännu längre. Lite kramar, någon kyss, annars är det väldigt kyskt när Helena Bergström (i titelrollen), Alexandra Rapaport och Ingela Olsson ska visa sina känslor för varandra.
Men så uppträdde kanske folk med varandra, även i sängkammaren, när det handlade om så förbjudna känslor.
De två avsnitten är i just kärlekshistorierna lite kyligt iakttagande, det bränner snarare till i de konflikter Selma Lagerlöf hade med alla män runtomkring henne.
Ett avsnitt för lite
Första avsnittet utspelas 1895 i Italien, strax efter genombrottet, andra 1909, den dagen hon får ta emot Nobelpriset i litteratur.
Lite synd, när man nu ändå hade byggt upp dessa miljöer, sytt upp alla dessa tjusiga kläder och engagerat så många bra skådisar även till småroller, att man inte gjorde ett avsnitt till och fyllde i glappet mellan genombrott och kröning.