Deltagarna: ”Man blir ett djur”

I gårdagens ”Drömkåken” fick deltagarna flytta in i det som ska bli deras hem de närmaste tio veckorna.

Ett hem som saknar både toalett och varmvatten.

– Det är som ”Robinson”, säger deltagaren Åsa Copparstad.

När deltagarna anländer till husskalen i gårdagens avsnitt av ”Drömkåken” vet de inte vad som väntar på dem.

Eller snarare, vad som inte väntar på dem. 

Husen saknar både toalett, sängar och varmvatten.

– Det är mer än någon människa borde mäkta med. Man bor i en byggarbetsplats, sover två timmar per natt och är borta i huvudet för att man är så uttröttad, säger Åsa Copparstad, 37.

Utanför ofärdiga husväggarna väntar en primitiv dusch med trädgårdsslang på grusplanen och en liten blå bajamaja.

Där ska ”Drömkåken”-deltagarna hålla hus i tio veckor.

– Situationen ska likna en riktigt stor renovering. När man till exempel gör om sitt badrum får man ju hålla till godo med de alternativ som finns, säger Matilda Snöwall, exekutiv producent på TV4.

"Man blir ett djur"

Flera deltagare menar att boendet i huset leder till att de mår dåligt. Emme Copparstad, 37, sov totalt elva timmar första veckan.

– Det är stress så inåt helvete. Man kan inte ta det lugnt någon gång, man hamnar på primalstadiet och blir ett djur, säger han.

Han får medhåll från sin granne Brian Bosch, 42:

– Man kör tills man stupar, från morgon till kväll och ibland mer. Det går inte att leva ett liv så. 

Men Matilda Snöwall på TV4 menar att programmet följer tidsgränser för mycket paren får arbeta.

– Det känns säkert som dygnet runt för dem, men vi följer regler som gäller. Inget bygg efter 23 och visst antal timmar vilotimmar, säger hon.

Men är det så bra att de sover på en byggarbetsplats?

– De bygger ju inte hela huset samtidigt, så de kan flytta runt och sova på olika ställen. Efterhand att rummen blir färdiga flyttar de in där.

"Alla har det för jävligt"

Agneta Sjödin, 46, programledare för ”Drömkåken”, vet inte hur deltagarna i husen mår.

– Jag är ju inte där hela tiden, jag kommer bara in i början och sista dagen, säger hon.

Och trots allt försöker deltagarna se det positiva i situationen:

– Alla har det för jävligt, men vi är ju åtminstone i samma sits, säger Carina Bosch, 37.