En tjusig och gripande andra halva
Netflix ”Ronja Rövardotter” går i mål med stil
Uppdaterad 2024-10-25 19.45 | Publicerad 2024-10-24 08.52
TV-RECENSION Den första delen av storsatsningen ”Ronja Rövardotter” var bra.
Den andra är lite långsammare – men bättre.
Säsong 2
Av Hans Rosenfeldt, med Kerstin Linden, Jack Bergenholtz Henriksson, Christopher Wagelin, Krista Kosonen, Sverrir Gudnason, Maria Nohra, Pernilla August, Vera Vitali, Johan Ulveson.
FAMILJEFANTASY. I våras kom den första delen av den stora ”Ronja Rövardotter”-satsning som Netflix tog över av Viaplay. Och nu kommer den andra, som också den består av sex avsnitt.
De nya karaktärer som introducerades sist är förstås med även nu. Alltså mullvaden Tjegge (Lancelot Ncube), borgmästaren Valdir (Pernilla August) och framför allt den bittra fogden Cappa (Veta Vitali), som driven av ett trauma i sin barndom har dragit runt på sin syster (Agnes Rase) i många år för att hitta Mattis (Christopher Wagelin) och ge betalt för gammal ost.
Och medan Tjegge-spåret ärligt talat inte leder just någonvart alls, når Cappas hämndresa en spännande kulmen med ett par rätt mörka och våldsamma inslag kring planerade avrättningar och knektar som möter en ond, bråd död.
Men mest handlar det den här gången om den del av Astrid Lindgrens saga som alltid har varit den mest gripande och här får fördelaktigt stort utrymme. Om separationen mellan far och dotter efter att Ronja (Kerstin Linden) hoppar över Helvetesgapet till Borka-rövarnas sida, en förkrossad och oresonlig Mattis skriker ”Jag har inget barn”, och Ronja och Birk (Jack Bergenholtz Henriksson) flyttar ut i Björngrottan, där Ronja under en sommar växer upp (och förstås har ett stort bråk om en kniv) men innerst inne bara vill att hennes pappa ska be henne att komma hem.
Nu får vi också, i en scen som är kort men läcker, se skumtroll. Vi får Skalle-Pers (Johan Ulveson) oundvikliga frånfälle, Lovis (Krista Kosonen) i action-läge utanför Mattisborgen, och upplösningen på den livslånga fejden mellan Mattis och Borka (Sverrir Gudnason).
Det är lite långsammare än sist, med mindre dramatik men å andra sidan mer känsla. Och det är genomgående mycket välspelat. Inte minst av Linden som gör Ronja precis som man vill ha henne, och av Wagelin som gör ett imponerande jobb med Mattis yviga temperament. Men den kanske största stjärnan är ändå den praktfulla svenska naturen, som är utomordentligt vackert fångad av regissörerna Pontus Klänge och Lisa James Larsson och fotografen Frida Wendel.
Att efterlysa en fortsättning vore naturligtvis både dumt och något av ett helgerån.
Men med det sagt hade jag gärna stannat i den här världen lite till.
Det är sällan man ser barnkultur så här lyxigt gestaltad.
Säsong två av ”Ronja Rövardotter” har premiär på Netflix den 24 oktober.