Basshunter gör mig varm ända in i själen

Publicerad 2012-07-04

SUCCÉ Jonas Basshunter Altberg, 27, gjorde igår ett bejublat framträdande under ”Allsång på Skansen”.

Fredrik Reinfeldt och Basshunter har en sak gemensamt.

De kan konsten att egga publiken.

Helena Trus.

I Almedalen i går gav statsministern Fredrik Reinfeldt det känslolad­dade språktestet en känga. Och möttes av applåder.

Hör Basshunters ”Boten Anna” hemma i allsångshäftet? Blev det laddade sakfrågan efter gårdagens ”Allsång på Skansen”.

64 procent av Afton­bladets läsare röstade på ”knappast”.

Efter Reinfeldts tal i ­Almedalen stod hans fru Filippa (som han är separerad ifrån) bakom scenen och sa till Freddie att hans tal ”var toppen”.

Medan Molly Sandén sjöng sin hjärtskärande ”Why am I crying”, som handlar om uppbrottet från artistkollegan Eric Saade, satt just Eric Saade gömd i ­publiken tillsammans med Mollys familj.

Jag skrattade högt när SVT:s kameror snabbt for förbi en kille som försökte gömma sig ­under keps, ­huva och ett par stora, svarta solglasögon. Det är på så många sätt intressant att Saade tror att han kan gå på allsången, med miljoner tv-tittare och fullsatt publik, inkognito.

Åh nej, Saade och Molly är INTE ett par.

I chatten i går med er ­läsare kallade ni mig för ”farmor”, eftersom jag inte tycker det där ”growl” hör hemma på allsången.

Till mig egen förvåning tycker jag däremot att ­Jonas ”Basshunter” Altberg var given på ­Sollidenscenen. Där kom han, killen i rosa skjorta som lever i ­någon slags exil i Dubai, har fler följare på Facebook än självaste ­ABBA, och rev av sommarplågan från 2006 ”Boten Anna”.

Och för första gången gick publiken lös och fick till ett jubelsus som kan ha färdats ända till Öland.

Det finns ändå likheter mellan allsång och ­politik.

De väcker känslor. Och ­vilken scen man än står på är det en konst att egga publiken.

Reinfeldt talade om ett ­krisande Europa.

Basshunter om att det är fullt ös medvetslös på skumpartyna på Mallis.

Jag blev faktiskt ­lite varm i själen att Basshunter var så där härligt osvensk och tog publikfrieriet till en ny nivå.

Och ­menade att få stå på allsångscenen är som att komma in i ”svenska hall of fame”.

ANNONS