– Nu är jag Anna igen

Ylva Niklasson

Anna Bergendahl om fasan för att åka ur ”Idol” – och lättnaden när det hände

Hon gick till en psykolog för att bli av med skräcken för att åka ur ”Idol”.

Tre veckor senare röstades hon ut.

– Jag trodde världen skulle rasa, men i stället kände jag en enorm lättnad, berättar Anna Bergendahl.

I går lämnade utslagna Anna Bergendahl ”Idol”-hotellet.

Hon ska hem till familjen och vännerna i Nyköping för att läsa ikapp skolan och fira jul och nyår.

– Jag trodde att jag skulle bli fullständigt förkrossad när jag åkte ur, men så var det inte. Den kvällen och natten var hemsk och jättejobbig, men jag kunde inte låta bli att känna mig lättad. Jag hade en sådan enorm press på mig och helt plötsligt släppte den helt, berättar hon för Nöjesbladet.

Hela hennes tillvaro förändrades på en sekund när Peter Jihde läste upp hennes namn.

– Det är svårt att inte låta sig formas i ”Idol”, men då blev jag bara mig själv igen. Plötsligt kunde jag säga vad jag ville utan att bry mig om ifall det genererade röster eller upprörde någon.

Vad gjorde du efter utröstningen?

– När jag kom till hotellet hade mina bästa vänner köpt ett Happy meal och choklad till mig. Vi satt och pratade till klockan tre på natten. Jag behövde prata av mig, det var som terapi. Jag var glad att slippa all press, all kritik och inte känna mig tvungen att göra saker längre. Nu är jag Anna igen.

”Åldern har ingen betydelse”

Din pappa sa efter finalen att det borde vara 18-årsgräns på ”Idol” – håller du med?

– Åldern har ingen betydelse, utan hur långt man har kommit i utvecklingen. Jag tycker att man borde ha informerat oss bättre om vad ”Idol”-livet innebär, förklarat att den här pressen kommer du utsättas för och de här kraven kommer vi ställa på dig – så får man avgöra själv om man är redo. Jag hade ingen aning om vad jag gav mig in i.

Du har skrivit ett blogginlägg om hur en vanlig dag såg ut för idolerna. Det låter väldigt stressigt.

– Jag tog inte ens med allt i blogginlägget. Det är saker hela tiden. Och jag ska ständigt vara på alerten vid intervjuer, lyssna noga, tänka, censurera mig och ändå oroa mig för att jag sagt för mycket. Sedan ska jag välja låt, kläder och repa. Och på fredagen står jag totalt utlämnad till alla kritiker i Sverige.

Har ni någon ledig tid att smälta vad som händer?

– Det skulle vara på kvällarna när man ska lägga sig. Då börjar man tänka, men blockerar sig själv eftersom det finns viktigare tankar – om framträdandet till exempel. Tankar som ”är ’Idol’ något för mig”? och ”vill jag det här”? Det får man ta när man har åkt ut.

Ingen paljettflicka

Anna skrattar kort och tittar ut genom fönstret där det blåser snöstorm. Hon är klädd i scarf, en vit t-shirtklänning och Converseskor – samma stil som hon hade när hon var på ”Idol”-casting i Karlstad ett halvår tidigare.

– En del klädval i ”Idol” var verkligen inte jag. Jag är inte typen som går i paljettklänning och trivdes inte så, även om jag kände mig snygg.

Vilken kritik har varit hårdast att ta?

– Allra jobbigast var när folk tyckte att jag hade förlorat mig själv, att de saknade den där tjejen ”från gatan” som plötsligt började gå med cocktailklänning. Jag har liksom inte brytt mig så mycket om kläderna, jag vill att folk ska lyssna på musiken om jag så är naken.

Kan du inte välja egna kläder?

– Självklart kan jag säga nej till stylisternas klädval, men det är svårt att säga emot ett proffs och jag vill inte ta den striden.

Lars Eriksson sa ifrån både när det gällde låtval och scenframträdanden, gjorde han rätt?

– Han vågade mer och var säkrare i sig själv än jag. Man han sa också att han nog inte hade vågat göra så när han var 16 år. Hans ålder och erfarenhet gav honom självförtroendet som vi yngre inte har, vi är mer osäkra på oss själva – jag är i alla fall det.

”Mental coachning borde ingå”

Du har fått hjälp av en psykolog att hantera kraven.

– Jag har aldrig träffat en psykolog tidigare, men behövde komma över min rädsla för omröstningen. Jag har inte fått någon diagnos eller är sjuk, jag var bara otroligt pressad just då. Jag tycker att mental coachning borde ingå i ”Idol”-konceptet precis som sångpedagogik.

Du skulle ha uppträtt med de andra utslagna idolerna i Karlstad i lördags – varför blev det inte så?

– Jag var alldeles för trött. Jag kom i säng vid tre. De skulle hämta mig klockan sex på morgonen, så skulle jag vara alert och glad nog att göra tre framträdanden. Nej, jag gick ut i parken med mina vänner och kastade snöboll i stället.

Har du blivit tuffare på att sätta gränser?

– Jag har nog lärt mig att säga nej mer. Det finns samtidigt väldigt lite jag inte klarar av nu efter ”Idol”. Inget kan mäta sig med det. Nu ska jag jobba in två månaders skola innan nyår och det känns inte ens som en utmaning. Jag har varit så pressad och utsatt i ”Idol” att allt känns som en baggis.

Vad drömmer du om nu?

– Jag hoppas få ge ut en platta med musik jag skriver själv. Det ska vara väldigt avskalat, intimt och nära. Jag ska försöka komma ifrån ”Idol” och hitta mig själv igen. Nu har jag visat en kommersiell sida av mig, egentligen är jag annorlunda. Den rätta bilden av mig är den auditiontjejen jag var i Karlstad.