Uppfriskande orealistiskt krigsspel

Plants vs zombies: Garden warfare är ett sällsynt grönt alternativ till Call of duty

ACTION Du har sett det hundratals gånger förut.

”Flower power” från 1967 är ett av västvärldens mest kända fotografier. Det är taget utanför det amerikanska försvarsdepartementets högkvarter Pentagon och föreställer en ung demonstrant som placerar trädgårdsnejlikor i några soldaters gevärspipor.

Med ett ödesmättat bildspråk summerade Bernie Boston Vietnamkrigsmotståndarnas agenda, och hans foto kom att bli en av antikrigsrörelsens starkaste symboler.

Istället för vapen: vackra blommor

Spola framåt 47 år och det är istället spelutvecklaren Popcap som försöker byta ut vapen och ammunition mot vackra blommor. Med spinoffen ”Garden warfare” har de nämligen lyft tower defense-succén ”Plants vs zombies” ur dess kruka och planterat om den i samma rabatt som ”Team fortress 2” och de lite snävare ”Battlefield”-kartorna.

Resultatet är ett krigsspel så uppfriskande grönt att det skulle kunna syresätta en mindre atmosfär.

Eller en hel genre.

Glatt, enkelt, ocyniskt

Här slåss kaktusar, solrosor, bönstjälkar och köttätande växter mot zombier av lika många slag. Fundamentet är det gamla vanliga – men ur det tränger en av de gladaste, enklaste och minst cyniska tredjepersonsskjutare jag sett.

Spellägena sträcker sig från halvdana och nästan utmattande långa horde-historien Garden ops till smått briljanta Gardens & graveyards. I det senare kämpar man om sju kontrollpunkter i böljande slag som allt som oftast mynnar ut i lekfulla events som går ut på saker som att få in fem zombier i plantornas sista bas, eller att nedgöra en särskilt köttig köttätande växt. Mellan rundorna överöser Popcap mig med nya karaktärer, förmågor och små presenter. Och ur det växer ett beroende som man inte slänger på komposten i första taget.

En ny vår

Det vore enkelt att klaga på att innehållet knappast mäter lika djupt som de närmast sörjande konkurrenternas. Men med tanke på det rabatterade priset känns det ungefär lika motiverat som att bli arg på en fyraåring som råkat trampa ner ett gäng pelargoner – när hen klafsat runt och plockat en liten bukett rosor åt dig.

Det sista spelvärlden behöver är fler ”autentiska” krigsskildringar som ser till att ”Call of duty”-generationens världsbild blir allt grumligare för varje år som går. Och i ljuset av detta framstår Popcaps alster som lite viktigare än vad det först verkar – det erbjuder nämligen ett sällsynt grönt alternativ till allt det bruna. Även om det naturligtvis aldrig kommer att tangera ”Flower power” vad gäller politiskt inflytande.

Förhoppningsvis kan det dock så ett frö i tillräckligt många för att de färgglada, kreativa actionspelen ska få uppleva en ny vår.

Och kom inte och säg att du sett det förut.

Jakob Svärd