Storslagna idéer

Peter Ottsjö

Visdom och galenskap i Fable II

Charles Dickens recenserade "Fable II" redan för 149 år sedan.

Inledningen på hans "En berättelse om två städer" – med berömda öppningen "It was the best of times, it was the worst times" – skulle lika gärna kunna handla om det här efterlängtade rollspelet. Raderna om visdom och galenskap, ljus och mörker, hopp och förtvivlan sammanfattar "Fable II" på ett utmärkt sätt. Och spelaren är pendeln som svänger mellan motsatserna.

Dina val, egoistiska eller självuppoffrande, får dramatiska följder både för din karaktär och för riket Albion.

Men funderingarna kring moral och etik och konsekvenser är bara en del i spelutvecklaren Peter Molyneuxs vision.

"Fable II" vill bjuda in spelaren, inte stöta bort den. Här finns inga "Game Over"-skärmar, ens karaktär kan inte ens dö. Striderna kan skötas med endast en knapp och vägen till varje nytt uppdrag är utstakad. Det är kontroversiellt i rollspelsgenren där "utmaning" är ett av budorden. Men handhållandet gör åtminstone mig än mer nyfiken på att utforska världen och avancera i berättelsen.

Tyvärr haltar "Fable II" understundom på det tekniska och designmässiga planet. Animationerna kan vara ryckiga. Kartan – och därmed möjligheten att få en god överblick av Albion – är bedrövlig. Illusionen störs ständigt av rörigt menybläddrande. Vissa karaktärer upprepar sina repliker in absurdum.

Men det är småsaker i ett spel som vinner på sina storslagna idéer.

Charles Dickens hade nog också delat ut fyra plus.