Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Alma, Hulda

Spelet som låter dig bli Steve McQueen

Publicerad 2011-08-30

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus till Driver: San Francisco

Plats: San Franciscos kullar. Var: inuti en vilt skrikande Ford Mustang som handbromssvänger sig genom varenda kurva. Varför: ingen flyr ostraffat från ”The king of cool”.

Scenen tillhör filmen ”Bullitt” och är den bästa biljakten som någonsin sladdat fram på vita duken. Mästerlig klippning, en oerhörd känsla för kameravinklar, bestialiska ljud från plågade motorer och autencitet präglar den tio minuter långa hetsjakten.

30 år senare emulerar det första spelet i ”Driver”-serien den där scenen, och får miljontals spelare att känna sig lika coola som Steve McQueen.

Efter tre mediokra uppföljare är spelserien nu äntligen tillbaka bland de ikoniskt branta backarna i dimmornas stad. Även om änglarnas stad vore ett betydligt bättre epitet i det här fallet.

Tre mediokra uppföljare

Ständige protagonisten Tanner har nämligen, i en ursinnig jakt med sin ärkefiende Jericho, manglats av en långtradare och ligger på intensiven. I någon sorts komadröm fortsätter jakten, men med en twist: Tanner har fått närmast gudalika krafter. När han så vill kan han lämna sin egen kropp och ta föraren i besittning i vilken annan bil som helst i hela San Francisco.

Det här oortodoxa påhittet förvandlar snabbt en biljakt på stadens mer trafiktäta boulevarder till ett utomkroppsligt flipperspel. Eftersom skiftet mellan bil till bil sker genom en dynamisk karta där tiden saktats ner är det dock lätt att hänfalla till det tröttsamma knepet att låta en mötande sopbil i motsatt körfält ramma rymlingen.

Flippad handling

Men samtidigt erbjuder ”Driver: San Francisco” så många uppfinningsrika uppdrag att det tvingar en att tänka till. En flippad och lite mystisk handling, skön kontroll och massvis med grymt roliga sidoaktiviteter förvandlar vad som lätt hade kunnat vara en one-trick-pony till ett av årets bästa spel.

När jag styr min smått oregerliga Dodge Challenger nedför Russian Hill, och längs dess skarpa kurvor är det med sådan fart och flärd att jag själv känner mig som besatt.

”The king of cool” har återvänt.

Jonas Högberg

ANNONS