– Ingen är dum nog att rösta på ”Max Payne 3”

Spelas Carl-Johan Johansson analyserar spelåret 2012

Guldstickan är din chans att utse 2012 års bästa spel.

Under omröstningens gång berättar Spela-redaktionen om sina egna favoriter.

Idag: Carl-Johan Johansson.

helskärm

Vilket spel ägnade du mest tid åt under 2012?

– Ett fantastiskt gratisprogram kallat ”Space engine” som återskapar kända delar av universum efter verkliga astronomiska data. Det tar lång tid att komma in i men ambitionen är lika hisnande som utforskandet är belönande. Man kan flytta sig från kratrarna på en av Jupiters månar till Hästhuvudnebulosan på ett ögonblick. Eller betrakta ett primordialt svart hål som sväljer allt ljus som kommer i dess närhet. Skalan är ofattbar. Det är smockfullt av kosmiska fenomen som bara väntar på att bli studerade. Communityt som har slutit upp kring spelet ser dessutom till att det hela tiden växer och blir mer avancerat. Varje dag formas nya världar.

Vilket spel tycker du var bäst förra året?

– ”Dear Esther”. Det finns två sorters människor: de som avfärdar det eftersom de inte tycker att det är ett spel – och de som ser det faktumet som en enda stor fördel. Det är en triumf för interaktivt berättande. Ett av de vackraste och mest meningsfulla verken någonsin.

Vilket var årets nykomling?

– ”The walking dead”. Det var så unikt i sin framtoning. Telltale växte för varje episod. Säsong två har mycket att leva upp till. Vågar de löpa linan fullt ut och skippa actionmomenten helt och hållet?

Vilken var årets spelplattform?

– Pc, på grund av indiespelen och den digitala distributionen. Det är dessutom den enda plattform på vilken du kan spela årets spel.

Vem var årets person i spelvärlden?

– Det finns många som förtjänar en shout här, men min favorit kommer från Seattle och heter Richard Hofmeier. Han har inte  släppt ett spel på nästan två år. Hans mästerverk heter ”Cart life” och handlar om något så sällsynt som vanliga människor som kämpar för att hålla huvudet ovanför ytan i en konsumtionsdriven värld. Det dök upp från ingenstans under sommaren 2011 och gjorde väldigt lite väsen av sig. Sedan dess har det varit en av spelbranschens bäst bevarade hemligheter. Ordet började till sist att spridas över nätet ifjol, och de kreddigare amerikanska spelsajterna författade långa artiklar om den ovanliga premissen i höstas. Förra månaden vann ”Cart life” dessutom tre av de tyngsta priserna på Independent Games Festival. Det förtjänade varenda ett av dem. I en spelbransch som normalt bara bryr sig om verklighetsflykt och prestationer har Hofmeier injicerat en stor dos samhällskritik. Det säger någonting bra och viktigt om spelbranschen att någon som han får en andra chans.

– Om jag får nämna ytterligare ett namn måste det bli Michaël Samyn. Folk får tycka precis vad de vill om de högtsvävande pretentionerna i ”Bientôt l’eté” och de smala referenserna till Marguerite Duras, men Samyn hycklar inte med sina ambitioner. Folk som Tale of Tales, utvecklarduon som utgörs av Samyn och Auriea Harvey, behövs mer än någonsin för att bredda diskussionen om vad det här mediet – och inte bara spel – är kapabelt till. 2012 var första gången som de idéer de har arbetat med under det senaste decenniet började leta sig in i den bredare speldebatten. Vi såg det i ”Dear Esther”, i ”Journey”, i ”Kairo” och i stora delar av ”The walking dead ”. Interaktiva verk som plötsligt hade någonting att säga med länken mellan spelaren och verket. Som försökte förmedla någonting mer än en känsla av makt.

Vilket spel vill du helst inte se som vinnare i Guldstickan 13?

– ”Max Payne 3”. Men ingen är dum nog att rösta på det så jag säger ”Dishonored” istället. Det är ett typexempel på ett spel där utvecklarna har missförstått hela grejen. Istället för att expandera speldesignen för att matcha visionen har de komprimerat idén för att passa in i en snäv genremall. Resultatet är ett spel som vänder sig inåt istället för utåt. Det kunde blivit en fantastisk saga om orwellska klassamhällen. Istället blev det en leksak som är omöjlig att ta på allvar.

Hur många plus skulle du ge spelåret 2012?

– , mest på grund av topparna. Mellan dem fanns det oroväckande djupa dalar i år. Det var de oberoende utvecklarna som gjorde skillnad i slutändan när branschens elefanter inte klarade av att leverera.

Spela