Taktiska finesser under dammig yta

Jippie och blä. Typ.

Det första som slår mig när ”NHL Rivals 2004” dundrar igång är: vad är detta? Grafiken är saggigt ålderdomlig, spelet känns märkligt trögt och intresset dalar lika snabbt som Framfab-aktien för några år sedan.

Men sedan händer något. Plötsligt inser jag att spelet har sina fördelar på ett helt annat plan – som taktiktavla. Som om Tommy Sandlin hade funnits i kulisserna när ”verkligheten” skulle föras in i spelet.

Speluppbyggnad, åkning i bågar och småhakningar för att komma åt pucken – precis som i vilken liga som helst.

Så samtidigt som jag sitter och tycker blä om utseendet, jublar hockeyälskaren i mig. Det blir en konstig, halvt schizofren, spelupplevelse.

Jonas Bladh