Tar genren till en helt ny nivå

Inget mmo är lika mäktigt som nya The old republic

ONLINEROLLSPEL Det krävdes till slut tusen skådespelare, världens mest kända rymdsaga och vad som sägs vara den största spelbudgeten någonsin för att någon på allvar skulle våga utmana ”World of Warcraft”.

För det är i slutändan det ”Star wars: The old republic” handlar om. Hur tröttsamt epitetet ”WoW-dödare” än är må vara är spelen i grunden så pass lika, och slåss om samma miljonpublik, att jämförelsen med Blizzards gigant är oundviklig.

Oavsett om man väljer att kalla det för ett klassiskt mmo-upplägg eller bakåtsträvande speldesign – båda uppfattningarna är egentligen lika korrekta – är ”The old republic” nästan löjligt traditionellt. Knapptryckkombinationen avfyrar kanske en laserpistol i stället för en pilbåge, men spelsystemet är djupt rotat i samma mylla som ”World of Warcraft”, eller för den delen snart sagt vilket mmo som helst de senaste tio åren. En sak är säker: det kommer inte att rubba några cirklar.

Gör Lucas universum rättvisa

Men vad ”The old republic” saknar i originalitet tar det igen med råge i atmosfär, stabilitet och framförallt i Biowares trumfkort – berättandet. Miljardbudgeten har inte spenderats på ingenting. Här serveras vi en sprakande galax, kokande av konflikter och intriger och med miljöer som verkligen gör Lucas universum rättvisa. På varje planet, från ruinerna av en svunnen civilisation på Taris till de politiska konspirationerna på Alderaan, vävs planeternas historier samman med spelarnas personliga berättelser, unika för varje klass. Under spelets gång sluter följeslagare upp, alla med sin egen agenda och preferenser. Och alla, ned till minsta quest-givare, har sin egen röst med inspelad dialog. Bioware gav sig in i genren med ambitionen att foga ett fjärde element – story – till de befintliga strid, utforskande och karaktärsutveckling. Det går inte att säga annat än att de har lyckats.

Inget ”Mass effect”

Jämfört med deras egna rollspel, som den episka rymdsagan ”Mass effect”, imponerar kanske inte de enskilda historierna eller de Bioware-patenterade moraliska val man ställs inför, frestad av kraftens mörka (eller ljusa) sida. Men sett i mmo-sammanhang ligger Bioware ljusår före konkurrenterna. Det är inte svårt att genomskåda det faktum att de flesta quests är ytterst traditionella mmo-varianter, men genom det sätt de presenteras på glömmer man snart villigt att man gett sig av på ännu ett Fedex-uppdrag. För första gången i ett mmo känns resan mot maxlevel riktigt meningsfull och i nuläget känns det som att jag aldrig kommer att orka läsa ett enda textblock med quest-text till, det som annars har varit det traditionella sätta inom genren. Det är också i första hand berättelsens skala, det massiva smörgåsbord av välskriven, välspelad dialog som gör ”The old republic” till en sådan fascinerande upplevelse. De tiotusentals sidorna manus och otaliga timmarna inspelad dialog bildar ett så mäktigt sammanhang att det får andra spel att framstå som obetydliga sidequests.

Framtiden oviss

Biowares känsla för kvalitet lyser igenom överallt. Jag har aldrig tidigare sett ett mmo som varit så välpolerat redan vid lanseringen, aldrig tidigare haft så roligt som när jag i ”The old republic” levlat upp min smugglare. Inget onlinerollspels öde avgörs som bekant under den allra första tiden. Får spelet leva vidare så länge som Bioware vill har de chans att göra välbehövliga putsningar på en del klasser och göra helandet intressantare. Förhoppningsvis får de också chansen att expandera ett pvp-system som redan i dag måste sägas vara ett av genrens bästa och mest filmiska.

Men varje saga har – till skillnad från ett onlinerollspel – sitt slut. Ju fler som tar sig igenom sina berättelser och når leveltaket, desto mer måste Bioware leverera på ett område där de inte längre har sitt historieberättande att förlita sig på.

Just nu, vintern 2012, är det här inget mindre än det roligaste, stämningsfullaste och mest inbjudande mmo man kan spela.

Men samtidigt står det klart att det är tiden, och inte ”World of Warcraft”, som är ”The old republics” farligaste fiende.

Magnus Eriksson