Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Emil, Emilia

Plattformsfest i en klass för sig

Uppdaterad 2013-04-13 | Publicerad 2013-04-12

Få plattformsspel kan jämföra sig med nedladdningsbara Battleblock theater

PLATTFORM Det händer ungefär vart femte år.

Att jag gapskrattar – åt ett spel.

”Battleblock theater” får mig att vika mig dubbel redan i introt.

Utvecklarna The Behemoth har kommit långt sedan sitt senaste spel ”Castle crashers”, som gjorde sig känt för sina raketbajsande rådjur. Humorn i ”Battleblock theater” är betydligt mer nyanserad (även om det fortfarande förekommer karaktärer som bajsar på sig): handlingen skildrar en mörk och fruktansvärd kattregim som söker en ny husse att domineras av.

Kreativ krutdurk

Skratten följer med in i själva spelet, där spelmekaniken ger dem en ljuvlig resonans. Det här är ett av de mest väldesignade plattformsspel som släppts sedan fenomenala ”Rayman origins”; en kreativ krutdurk vars uppfinningsrikedom exploderar var och varannan meter.

Den kladdigt tecknade avataren kan lyfta stenar, flaxa med änglavingar, kasta minerade pappersflygplan, vaska fram båtar, aktivera strömbrytare, utnyttja svävande plattformar, glida runt på is och rida på marshmallowdjur. Bandesignen är så arkitektioniskt högklassig att The Behemoth borde få ta över Slussen-bygget.

Nonstop-underhållning

Varje bana kräver att man hittar tre gröna juveler för att utgången ska öppnas, men eftersom höga betyg lockar är man ständigt på jakt efter fler skatter – det finns oftast sju juveler, ett garnnystan och en hel hög med andra hemligheter. Juvelerna kan växlas in mot karaktärer, nystanen mot nya vapen. Och är det något som inte riktigt klickar så är det själva fajtandet – som är märkligt segt och tamt. Men det är ingen större sorg eftersom man lika gärna kan undvika de flesta fiender.

Praktiserar man den filosofin är ”Battleblock theater” nonstop-underhållning, en plattformsfest med få jämlikar, och en av årets bästa nedladdningsbara titlar.

Eller för att låna utvecklarnas egen vokabulär:

Ett skitbra spel.

Jonas Högberg