Vacker Pixar-yta – med ett irriterande inre

Counterspy bjuder på lyxig estetik – men det ursäktar inte bristfällig spelmekanik

STEALTH Dynamighty vet hur man bjuder upp till dans.

Den lyxiga estetiken i deras ”Counterspy”, som kanaliserar både 60-talsserien ”Mannen från Uncle” och Valves stiliserade onlineshooter ”Team fortress 2”, är oväntat vacker för ögat. Eller inte särskilt oväntat, om man redan visste att skaparna till sina tidigare arbetsplatser räknar både Lucasarts och Pixar.

Tangerar ”Shadow complex”

När man väl lyckas slita blicken från det visuella möts man av ett stealth-actionspel där man som hemlig agent måste förhindra ett stundande kärnvapenkrig mellan USA och Sovjet. Här betar man av framgenererade plattformsbanor genom att smyga, skjuta och undvika att reta upp omgivningen så pass mycket att den bestämmer sig för att avfyra massförstörelsevapnen. Ganska rättframt alltså, men med ett mått av extraprylar och hemliga gömmor som nästan tangerar det i metroidvania light-titlar som ”Shadow complex”.

Irriterande designbeslut

En kvalitet som gör det hyfsat underhållande att spela – ett tag.

”Counterspy” tar bara ett par timmar att klara och det är tydligt att utvecklarna hoppats att man ska vilja spela om det på tuffare svårighetsgrader som låses upp varje gång man når vägs ände. Och det kanske jag hade velat om det inte varit för att jag redan under den första genomspelningen blir irriterad på de knepiga designbeslut som frodas jämte allt det roliga.

Förvirrande perspektiv

Det överlag snygga 2d-perspektivet gör en inte direkt några tjänster när övervakningskamerornas gröna sken scannar av korridorerna i 3d och man närsomhelst riskerar att springa in i det, istället för runt det. Om man mot förmodan klarar av att uttyda huruvida det fokuserar på en vägg eller på ett golv gör den söliga spelkameran, som ständigt kommer på efterkälken, att man hamnar öga mot öga med fiender man aldrig hade en chans att se. Och skulle man göra det upptäcker man snart att de rör sig efter exakt samma rutter, om och om igen, vilket efter ett tag får dem att kännas som lobotomerade – snarare än artificiella – intelligenser.

Så visst kan jag tänka mig att ta ”Counterspy” på en svängom.

Bara aldrig två.

Jakob Svärd