Vansinnigt vackert – och överraskande trött

Media Molecules Tearaway lär inte ge krisande Playstation Vita någon större boost

helskärm

PLATTFORM Media Molecule har 1001 unika idéer på lager.

Eller ja, de hade det fram tills 2008 då de brände alla utom en på att göra ”Little big planet” synonymt med Playstation 3, det vill säga.

Kvar till handhållna comebacken ”Tearaway” blev bara tanken om att konstruera en spelvärld helt i papp. Vilket, åtminstone inledningsvis, inte framstår som så bara.

Pappersvärlden har en stil så vass att jag aktar mig för papercuts när mina fingrar penetrerar marken från Vitans bakre skärm för att fösa bort några enögda kartongmonster och bana väg för min bibelbladstunna protagonist. Det är vansinnigt vackert.

Innehåller ingenting

Tyvärr är inte resten av spelet lika vasst.

För om den fint hopklistrade sagovärlden är ett tecken på att det finns ett liv för Media Molecule även efter ”Little big planet”, tyder dess bitvis överraskande trötta innehåll på motsatsen. Bristen på spelmekanisk variation vittnar snarast om att limångorna som dominerat inomhusklimatet i den Guildfordska pysselhörnan gått hårt åt utvecklarnas högra hjärnhalvor, när de väl färdigställt kulisserna.

De senare innehåller ju just ingenting.

Aldrig särskilt underhållen

Jag trummar, rullar, hoppar och pekar mig genom en lång radda förgängliga ögonblick, aldrig särskilt underhållen. Alltmedan utvecklarna låter det regna konfetti över mig, som vore det manna från himlen. Ändå känner jag mig snuvad på densamma när det visar sig att manuset ryms på en post-it-lapp, liksom listan över spännande saker att göra – medan listan över generiska sidouppdrag bara skulle låta sig nedtecknas på en kanvas stor som en fotbollsplan.

När det hela är över laddar jag därför om ett gammalt kapitel, springer högst upp i ett fyrtorn och ställer mig och bara blickar ut över toapappershavet som rullar in mot stranden.

Därifrån har jag ju perfekt utsikt över det enda som är lite unikt med ”Tearaway”.

Den vackra ytan.

Jakob Svärd