En enkelbiljett till hardcore-himlen

Alfred Holmgren

Äntligen skingras mystiken kring Radiant silvergun

SHOOT ’EM UP ”Radiant silvergun” kostar 1200 Microsoft-poäng att ladda ner. Den fysiska Saturn-utgåvan skulle kosta dig ungefär lika mycket – i kronor.

Treasures mytomspunna mörsare har länge fungerat som ett medlemskort till spelvärldens innersta krets av hardcore-spelare. Har du ett exemplar av ”Radiant silvergun” i samlingen har du koll.

Om du inte är typen som redan har ett inplastat exemplar i en glasmonter hemma är det svårt att förklara varför det blivit på det här viset. Och räkna inte med att den nedladdningsbara nyutgåvan kommer ge dig några tydliga svar.

”Radiant silvergun” har inte samma brutalt eleganta grundkoncept som Treasures eget ”Ikaruga”. Det har inte samma surrealistiska stilkänsla som ”Deathsmiles”. (Faktum är att det ser ut som skit.) Det har inte samma kvickhet i kontrollen som de Cave-klassiker som konverterats till Iphone.

Välkomnar nybörjare

Vad det däremot har är ett smart combosystem, automatiskt levlande vapen och en mer varierad arsenal än ”Ratchet & Clank”. Bara ett japanskt shoot ’em up kan få ett rymdskepp bestyckat med svärd att framstå som det mest naturliga i världen.

För nybörjare går det dessutom att börja om story-läget på nytt med lika starka vapen som man hade när man senast dog – och dör gör man ofta. Det här underlättar om man inte vill skriva på cv:t att man ägnade hela vintern 2011 åt att lära sig pricka utomjordingar med vulcan-kanon. För trots att det sålts med den flummiga frasen ”There is life everywhere” hade inte ett spel kunnat vara fyllt med mer död om det så designats av liemannen själv. Åldersgränsen är satt till sju år, men börjar man i den åldern är det förmodligen dags att gå i pension när man väl bemästrat ”Radiant silvergun”.

Mild besvikelse

För oss som i 13 års tid drömt om att bli en del av den exklusiva klubb som fått uppleva ”världens bästa shoot ’em up” kommer det som en mild besvikelse att ”Radiant silvergun” är så traditionellt. Det har, likt alla andra spel i genren, fler skott än det borde finnas pixlar till på skärmen och hysteriskt grälla bossar stora som svävande glaciärer. Men vapensystemet är fortfarande fantastiskt – för att inte tala om ”Final fantasy tactics”-kompositören Hitoshi Sakimotos orkestrala soundtrack. Och när man väl lyckas sicksacka sig fram genom de synkroniserade laserkaskaderna – utan att bita av sig tungan – förstår man ändå varför Treasure har ett renommé ingen västerländsk utvecklare kan närma sig.

Det Xbox Live Arcade-versionen av ”Radiant silvergun” förlorar i mystik tar den alltså igen i sina ögonblick av ren jävla briljans.

Synd bara att man inte kan ställa den i bokhyllan.