Omtumlande och generöst

Plattformaren VVVVVV är bättre än någonsin till 3DS

PLATTFORM Det är lätt att tro att det inte finns några platser, dimensioner eller rumsliga begrepp kvar att utforska i spel. Att allt är gjort.

Terry Cavanagh visar oss taket.

De första ”Mega man”-spelen experimenterade redan på tidigt 90-tal med gravitationsbändande idéer, men Cavanagh tar det hela ett sjumilakliv vidare med ”VVVVVV”.

I alla avseenden är det här en typisk plattformare i minimalistisk indieskrud. Utom ett. Man hoppar inte. Istället slår man om gravitationen, förvandlar mark till tak som genom ett trollslag.

Det är med andra ord lika mycket ett vertikalt plattformsspel som det är ett horisontellt. Det går nämligen inte att slå om gravitationen när man befinner sig i luften, bara när man väl lyckats nudda mark – eller tak.

Lätt att bli hänförd

Cavanagh är en mästare på att utforska den här dynamiken. Det kryllar av spikförsedda gångar, pianotrådar som aktiverar gravitationsförändringar automatiskt, rullband, teleportörer och plattformar i rörelse, men det som verkligen imponerar är hur allt hänger ihop. Översätt källkoden till noter och du skulle få ett rekviem som skulle hänföra Mozart.

Ett rekviem, ja. ”VVVVVV” är svårt. Man lider onekligen de tusen dödarnas död. Men tack vare ett generöst utbud av checkpoints känns det aldrig lika frustrerande som exempelvis

.

Gästspel av ”Minecraft”-Markus

3DS-versionen är till och med snäppet bättre än pc-utgåvan, mycket tack vare styrkorset. Det enda som saknas är baneditorn, å andra sidan ges man här tillgång till 18 av pc-versionens främsta användarbidrag, vilket i praktiken innebär 18 nya äventyr att spela igenom – ett otroligt stort mervärde.

har designat ett av dem, men det bästa är en gullig liten skräckhistoria med en skojig twist.

”VVVVVV” revolutionerar egentligen inte plattformsgenren på något sätt, men sällan har något spel utnyttjat skärmytan så till fullo. Ingen har definitivt gjort det lika bra.

Jonas Högberg