Bröderna Grins brutala comeback i spelvärlden

Peter Ottsjö

Payday: The heist är som Left 4 dead med zombierna utbytta mot bankrånare

FPS Ni får ursäkta om det börjar bli tjatigt, men man måste fortfarande ta av sig skorna.

Det var ju regeln på gamla studion Grin – och det gäller fortfarande när bröderna Andersson nu flyttat in med nya studion Overkill i nya lokaler i södra Stockholm.

Grejen är att den traditionen känns mer passande än någonsin. Utan en förläggares kvävande krav gör Overkill som de vill. Deras debutspel kommer när det är klart, det blir som det blir och så är det med det. Stämningen på kontoret är så lekfull och otvungen att det känns som när man samlade vännerna och spelade ”Goldeneye” många sena nätter under nittiotalet. Även om ”Payday: The heist” kanske bäst beskrivs som ”Left 4 dead” med maskerade bankrånare snarare än zombier.

Kräver lagarbete

Det är en lagbaserad shooter för upp till fyra spelare som till skillnad från närliggande exemplet ”Brink” är väldigt rolig. Och till skillnad från multiplayerrånen i ”Kane & Lynch 2: Dog days” handlar det mer om samarbete än svek.

Trailern man sett från banan vi spelade – First World Bank – kan vara missvisande med sin funktionella grafik och sina vilda shootouts över de många våningsplanen. För faktum är att lagarbetet kräver planering och, inte minst, ständig kommunikation mellan spelarna. Man kompletterar varandra över de tre klasserna (assault, sharpshooter, support), skyddar strategiskt viktiga posteringar och, när elitstyrkorna stormar byggnaden från alla håll, krymper ihop till en liten fyrkant med skarpladdade vapen åt varje väderstreck.

Smart konstruerat

Det finns än så länge bara sex banor, men efter att ha spelat en av dem fem, sex gånger – på olika svårighetsgrader – känns inte det som ett hinder utan en tillgång. Ingen spelomgång var den andra lik och om alla banor är lika smart konstruerade som First World Bank vill man återvända till dem om och om igen. Inte minst för att man kan uppgradera sig genom 85 nivåer – med nya vapen och andra göttigheter.

Däremot är det svårt att se poängen med att spela ”Payday: The heist” på egen hand. Om ai-motståndet känns ovanligt dynamiskt är det svårare att bedöma hur begåvat de uppför sig när de ingår i ens egen laguppställning.

Bröderna Andersson har mycket att bevisa – de avslutade Grin med brokiga trippeln ”Bionic commando”, ”Wanted: Weapons of fate” och ”Terminator: Salvation”.

Men än så länge tar jag inte bara av mig skorna. Utan hatten också.