I ”Fire emblem: Awakening” spelar döden roll – på riktigt
Publicerad 2013-04-26
Den permanenta döden ett ständigt hot i nya Nintendo 3DS-spelet
STRATEGI Utvecklare av krigsspel gillar att prata om hur ”realistiska”, rentav ”mänskliga”, deras spel är. Kanske finns det en mänsklighet i de karaktärer de porträtterar – men den är isåfall så genomskinlig att man kan se ettorna och nollorna de utgörs av. De hundratals, tusentals soldater och civila som dör betyder ingenting för mig. Och de som faktiskt pratar med mig, som uppvisar spår av mänsklighet, är bokstavligt talat odödliga.
Kan dö närsomhelst
Det är ett idiotiskt sätt att porträttera på – som ett fotorealistisk laserdome-lek helt berövad på konsekvenser.
Inte bara av moraliska skäl, utan även för att det gör hela upplevelsen sämre.
Tänk istället om du får lära känna alla i din pluton. Vissa på djupet, vissa bara ytligt. Men ändå tillräckligt för att kunna ana deras människovärde, se personen bakom rustningen.
Tänk sedan att alla dessa människor kan dö närsomhelst. Allt medan spelet fortsätter – utan att respawna dem, utan att dela ut några extraliv.
Tänk att du helt plötsligt bryr dig.
Klichéerna får oväntat djup
Spelet du ser framför dig heter ”Fire emblem: Awakening”. Här är varje enhet en karaktär, fylld av små egenheter och mer eller mindre påtagliga personlighetsdrag. Den självsäkre och vältalige bågskytten Virion. Den extremt analytiska magikern Miriel. Det här är karaktärer som växer både som människor och som soldater av att umgås med varandra, och som till och med kan välja att gifta sig under spelets gång.
Det här genomsyrar varenda aspekt av spelet. Inte minst de turordningsbaserade striderna med sitt sten, sax, påse-upplägg. Parar man ihop karaktärer slåss de sida vid sida mot fiender och kan, ju mer sammansvetsade de blir, parera attacker åt varandra och flika in bonusslag med jämna mellanrum. Lyckade samarbeten resulterar dessutom i ömsom töntiga, ömsom roliga konversationer som spelas upp mellan kapitlen, där till och med jobbiga klichébilder som bortskämda barn och nervösa kvinnor får ett oväntat djup.
Känslomässig investering
Det är framför allt fascinerande att se hur strategispelet ”Awakening” lutar sig mot den känslomässiga investering jag gör i karaktärerna, hur det får mig att pilla med formationer och taktiska upplägg i en evighet – eftersom jag vet att ett enda snedsteg kan innebära en enhets oåterkalleliga frånfälle.
För det betyder inte bara att jag förlorat en värdefull resurs. Det betyder att jag förlorat en del av mig själv.
Jonas Högberg